Några av de mer absurda arbetsdagar jag upplevt tillbringades på ett lager i Uppsala, i sällskap med en ständigt antecknande man. Lyfta varor upp på en vagn, en kod. Skura av golvet, en annan kod. Toalettbesök, kod förstås. Redan vid niotiden var humöret i botten. ”Fikar ni?” Med kaffekoppen i handen: ”Ja, vad f-n tror du?”
Tidsstudiemannen var ändå inte det konstigaste inslaget dessa dagar. Det underligaste var instruktionen från en av de fackliga rävarna på arbetsplatsen. Han ville att vi skulle röra oss långsamt, så långsamt det gick utan att det verkade ”misstänkt”. Sett i backspegeln var det ändå en naturlig reaktion.
Det är min övertygelse att så gott som alla, oavsett yrke eller utbildningsnivå, som får ett stort förtroende, frihet under ansvar, också gör sitt absolut bästa för att mottagaren av varan eller tjänsten ska bli nöjd. Den som ständigt kontrolleras, med stämpelur och övervakning, kommer däremot ofelbart att hitta vägar runt, smita från ett ansvar man ändå förvägrats.
Hur ser målet ut för företag som Amazon, som mäter hur många sekunder det ska ta att hämta en lagervara? Om idealet varit Xi Jinpings noll covid-politik så är den på väg att spricka nu – 65 miljoner partifunktionärer kan inte övervaka 1,4 miljarder människor, inte fullständigt i alla fall. På Stasimuseet i Berlin finns ett annat exempel till allmän beskådan.
Uppsala kommuns hemtjänst är varken Stasi eller Amazon. Syftet med ”minutstyrningen” har säkert varit gott, i så motto att de äldre ska få duscha, äta ordentligt och så vidare. Men hur ska hemtjänstjobbet kunna mätas i detalj? Duschning av äldre människor med varierande dagsform är inte att flytta ett paket från A till B. Väglaget och avstängningarna på Uppsalas gator är inte lagrets släta betonggolv.
Facket Kommunals kritik är helt rimlig. ”Minutstyrningen skapar samvetsstress”, säger ordföranden Helena Ersson (UNT 6/12). Ja, vem jobbar med äldre 40 timmar i veckan utan att vilja dem väl? Självklart skapar det stress hos personalen när de inte hinner med, när de gamla far illa. Följden blir sjukskrivningar, personalomsättning och i slutändan högre kostnader för kommunen.
Det måste vägas in när systemet ska bort, vilket äldrenämndens ordförande Eva Christiernin (S) säger att det ska. Att larmen blir färre, väntetiderna kortare och medarbetarna nöjdare, som när detaljstyrningen avskaffades i Sundsvall (UNT 7/12), ska också vägas in.
Sammantaget liknar det mest en undanflykt att som Christiernin skylla på krångel med upphandlingar. Den övervakade människans instinkt kommer alltid att vara att revoltera och bryta sig loss.