För drygt 20 år sedan deltog jag i Folkpartiets landsmöte där beslutet om att driva frågan om svensk Nato-anslutning fattades. Jag ska erkänna att jag ansåg beslutet vara onödigt. Ja, rent av obegripligt. Jag tyckte att alliansfriheten hade tjänat oss väl. Mina partikamrater var däremot överlyckliga. 20 år senare föll polletten ner. Rysslands invasion av Ukraina visar hur viktigt vårt försvar och våra försvarsallianser är för Sveriges säkerhet.
I tider av krig och kris (om man nu vid en jämförelse kan kalla stigande elpriser, inflation och räntor för kris) är det lätt att prioritera den egna plånboken. Riksbankens styrränta och dess effekter på privatekonomin har plötsligt blivit centrala frågor vid kafferaster och runt köksbord. I fokus för diskussionen står de beslut som fattas i Sverige och hur de påverkar hushållsutgifterna, trots att lösningen på våra inhemska problem finns i vår omvärld.
Vi kritiserar ofta EU:s regelverk för snus och jordgubbar, ibland kan vi tycka att reglerna är löjeväckande. Men ju mer vi bökar och stökar med våra europeiska grannar, desto mer kunskap får vi om dem. Ökad förståelse minskar risken för krig. Marit Paulsen uttryckte detta väldigt väl med orden ”hellre byråkrater än soldater som korsar Europas gränser”.
Om drygt ett år är det dags för EU-val. Partierna börjar sakteliga mobilisera sig för valrörelse medan gemene man brottas med stigande räntor och höga matpriser. Hushållsekonomin är en viktig faktor i vardagen, men när bomber faller över sjukhus och skolbyggnader kan ingenting vara viktigare än fred.
Måtte valrörelsen inför EU-valet därför handla om fred, frihet och gemenskap i stället för individcentrerade frågor. Vi kan alla göra en skillnad för att protektionism, nationalism och rädsla inte tillåts styra valdebatten.
Nyligen mötte jag en ukrainsk kvinna på en rekryteringsmässa. Hon hade på kort tid hade lärt sig god svenska och var fast besluten att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden. När vi var i färd att avsluta vårt samtal sade jag: ”Tack för att ni kämpar så tappert!” Hennes ögon tårades och hon nickade för att markera att hon hade förstått mig. Sedan försvann hon i vimlet. Kvar stod jag med en klump i halsen, varse om att kriget i Europa inte är en abstrakt företeelse som flimrar förbi i nyhetsflödet. Tänk att Nato och EU skulle bli två så viktiga frågor. Det kunde jag aldrig tro.