Kith Mårtensson, gruppledare för Moderaterna i Sölvesborg, berättade nyligen att hennes parti lämnar "Samstyret" med Sverigedemokraterna. Sedan dess har hon utsatts för hat och hot. Mårtensson säger sig ha "legat hemma med stresspåslag hela helgen och har inte vågat gå ut". Det har exempelvis hetat att hon är en ”fittkärring som ska brinna i helvetet” (SVT, 24/10). En del av reaktionerna kommer polisanmälas.
Att Moderaterna lämnar ett samarbete med Sverigedemokraterna för att i stället samarbeta med bland andra Socialdemokraterna kan förstås väcka irritation. Oväntade samarbeten och överenskommelser - som Utvecklingspartiets stöd till de rödgröna här i Uppsala - leder alltid till besvikelse hos väljare som önskat annat.
Besvikna väljare är naturligtvis fria att uttrycka irritation och kritik via sociala medier, mejl eller på lokaltidningens insändarsida. Man är även fri att engagera sig politiskt eller lämna ett parti man är besviken på. Men det är någonting annat än att hota och skrämma.
Det som moderaten Kith Mårtensson i Sölvesborgs utsätts för faller in i ett bekant mönster. Vad som ibland beskrivs som "högertroll", alltså folk som bland annat via nätet ger sig på framför allt kvinnliga politiker, är tyvärr en realitet. Häromdagen berättade S-kvinnors ordförande Annika Strandhäll att hon kan skriva Glad påsk och ”få allsköns kommentarer av både hat- och hotkaraktär" (SVT, 19/10). Hotbilden mot Centerpartiets Annie Lööf är i en liga för sig.
Givetvis kommer hot från olika politiska läger. I Västerås fick Sverigedemokraten Ann-Christine From Utterstedt stenar inkastade genom en fönsterruta till sin bostad. Det tidigare finansregionrådet i Stockholm, Iréne Svenonius, har bland annat fått meddelanden som ”Hej Irene! Vill du dö?”, följt av ett hot om sexualiserat dödligt våld. Svenonius fick häromåret även sitt hus vandaliserat, något som vänsterextrema AFA tog på sig. Både dessa extremister och extremisterna från höger förgiftar demokratin.
När Sveriges kommuner och regioner har tittat närmare på situationen för förtroendevalda har det visat sig att kvinnor i högre utsträckning riskerar att utsättas för hot. Dessutom kan lokalpolitiker vara särskilt drabbade. Socialdemokraten Åsa Eriksson från Norberg har berättat att hon som kommunpolitiker upplevde "ett helt annat tryck" på sig som person än vad hon gör som riksdagsledamot.
Det är inte särskilt roligt att gå på torget och möta den som senast hotade och ropade fittkärring. Hur många orkar engagera sig politiskt om priset blir så högt?