Har Nato nytta av oss passiva svenskar?

Försvarsviljan är inte som i Finland.

Soldater från Gotlands regemente MP patrullerar i Visby. Men hur stark är egentligen befolkningens försvarsvilja?

Soldater från Gotlands regemente MP patrullerar i Visby. Men hur stark är egentligen befolkningens försvarsvilja?

Foto: Karl Melander

Krönika2023-02-18 06:03
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ska vi gå med i Nato så kommer det kräva att vi ändrar hur vi tänker. Vi kommer att bli tvungna att försvara inte bara det egna landet utan även andra länder - med våra egna liv och genom att ta andras liv. Är vi i dag ett alltför pacifistiskt folk för att klara en sådan uppgift? 

När Sverige för tre decennier sedan avvecklade den allmänna värnplikten och stora delar av försvaret, ersattes samtidigt gamla värderingar med nya. En fredligare värld åren efter murens fall ledde till att samhällsvetare och politiker kom att likställa en stark försvarsvilja med toxisk maskulinitet. Att hysa försvarsvilja beskrevs ett resultat av materialistiska värderingar och motsatsen till strävan efter frigjordhet och jämlikhet. 

I dag är det inte lika lätt att dra samma slutsatser. Ukrainarna slåss för sin frihet mot en brutal invasionsmakt. En stark försvarsvilja betraktas nu alltmer som något som är helt nödvändig för skydda frihet, demokrati och jämlikhet. Det var bara att man inte behövde tänka på det sättet så länge det inte pågick något krig på just den egna bakgården. 

Men även om en majoritet av svenskarna nu är för ett Natointräde, är vi verkligen redo att ta till vapen? Försvarsviljan här är inte som i Finland. I en mätning som publicerades 2017 visade sig 79 procent av männen och 66 procent av kvinnorna i Finland beredda att försvara sig och landet med vapen. 

I en undersökning som jag och kollegan Thomas Persson lät genomföra med hjälp av SOM-institutet 2021 så ansåg 53 procent av männen att de var villiga att hjälpa till med det militära försvaret. För kvinnorna var det bara hälften så många – 28 procent. Så är vi ett pacifistiskt folk, som vill in i Nato? 

Kanske är det mer komplicerat än så. Betänk att i skolan kan lärare behandlas nästan hur illa som helst. Om de bespottas, hotas eller utsättas för våld och då försvarar sig så kan de bli av med jobbet. Under påskkravallerna beordrades polisen till reträtt. Mot gängvåld har vi inte byggt ett tillräckligt försvar. 

I utsatta områden har parallella rättssystem inte bara tillåtits växa sig starka. I Malmö och Göteborg har kommunalanställda bistått med lokaler för att ”traditionella” rättsstrukturer ska få tillämpas istället för svenska lagar. I Stockholm stoppades för en vecka sedan en grundlagsskyddad demonstration för att den kunde provocera våldsamma motreaktioner.

Kanske är det passivitet snarare än pacifism som är vårt särdrag. I så fall är frågan inte om vi har någon nytta av Nato. Den är snarast: har Nato någon nytta av oss?