Valåret 2022 har redan dragit i gång. De förtroendevalda är på tårna och försöker lägga ut spåren rätt fram till valdagen den 11 september. Vad som kommer att vara de viktigaste valfrågorna på riksplanet gav Riksdagens partiledardebatt i onsdags vissa glimtar om.
Men på det lokala planet? Vad kommer Uppsalabon att ha i huvudet den dagen hon eller han stoppar ned valsedlarna i sina kuvert?
Sjukvården och äldreomsorgen, är ingen vild gissning. Sverige och världen är snart inne på det tredje pandemiåret med en fjärde våg av restriktioner. Hur vårdpersonal på sjukhus och i äldrevården orkar fortsätta slitet är en gåta, men hur orkar vi andra?
Ett mer hållbart förhållningssätt till smittan på samhällsnivå måste bli det normala. Vårdkapaciteten som förefaller ligga på minsta möjliga nivå måste av allt att döma graderas upp. Att pandemier fortsätter uppstå är något vi kan vara tämligen säkra på, men det går ju inte att stänga ned samhället halvårsvis varje gång en pandemi uppstår. De sociala och samhällsekonomiska konsekvenserna skulle bli oöverblickbara.
Inom Uppsalas kommunpolitik finns det flera frågor som kommuninvånarna borde hålla ett vakande öga på. En sådan fråga är utbyggnaden av sydöstra Uppsala, införandet av spårväg plus avtalet med staten om utbyggnad av fyrspårig järnväg till Uppsala.
Kommunfullmäktige har redan sagt ja till hela paketet men beslutet, som borde vila på stabil grund, ger snarare intryck av att befinna sig på ett demokratiskt gungfly. En orsak till detta är de svävande utsagorna från Trafikverket, som är utförare av statens del av avtalet, om när utbyggnaden av fyrspår kan bli av. Möjligen skulle verket behöva en upplysning om att en utbyggnad inte bara kommer det välmående Uppsala till del, utan är av avgörande betydelse för hela järnvägstrafiken mot det Sverige som ligger norr om Uppsala.
En annan del av den svävande grunden är frågan hur förankrat hela Uppsalapaketet och utbyggnaden åt sydost är hos allmänheten. Åtskilliga vänder sig mot spårvägslösningen och andra ogillar det som man uppfattar som diktat från staten. Att staten vill trygga hållbara transporter genom bland annat järnvägsutbyggnad och dessutom koppla det till tryggad utbyggnad av bostäder är inget konstigt. Dessutom är paketet antaget av kommunfullmäktige.
Möjligen kunde man ha önskat ett större engagemang från det politiska styret att förankra paketet hos allmänheten, men framför allt borde fler Uppsalabor hålla sig själva på tårna för att få nödvändig koll på den demokratiska processen.