Ett kommunalråd i Uppsala tjänar från 71 500 kronor i månaden upp till 92 900 som är ersättningen till kommunstyrelsens ordförande (UNT 26/9). Det är en hög lön för de flesta Uppsalabor, men det går också att argumentera för att den är i lägsta laget.
Uppsala är Sveriges fjärde största kommun, som under en lång följd av år dessutom haft den högsta tillväxten i landet per capita. Det ställer höga krav på de högsta tjänstemännen och politikerna som hanterar en budget på 17-18 miljarder kronor.
Idealet är att kunna locka de bästa från olika branscher, att de ska kunna gå in och bidra en period i sin hemkommun för att sedan fortsätta med sina uppdrag i förvaltningen eller näringslivet. I sin roll bör de vara relativt jämbördiga med sina förhandlingspartner i den privata sektorn. Då minimeras riskerna för korruption inom de aktuella ärendena eller genom sidouppdrag.
I verklighetens kommuner blir det dessvärre ofta så att kommunalråden kan sitta både en, två och tre decennier. Har de något jobb att gå tillbaka till har de knappast uppdaterade kunskaper på området. Därför är det bra att systemet med ”pension vid 50” håller på att avvecklas. Före detta förtroendevalda som år efter år drar benen efter sig, försörjda av skattebetalare och med få incitament att söka nytt jobb, har varit ett problem i både riksdagen och i kommuner och regioner.
Om det är något som ”sticker i ögonen” är det tryggheten som gällt fram tills nu. Lönen för kommunalråd (och regionråd) kan gott höjas. Det ligger i alla skattebetalares intresse att få toppkrafter att engagera sig en eller två mandatperioder. Med en ”hyfsad” ersättning får man hyfsade kommunalråd att dras med under lång tid, till ganska liten nytta för medborgarna.