Nyligen fick jag, via en anställd vid institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier på Uppsala universitet, veta att den ansiktstäckande niqaben blivit föremål för diskussion.
Går det att som niqabklädd student genomföra kurser i kommunikation, muntligt berättande och praktiska ledarskapsövningar? Är det möjligt för någon som täcker ansiktet att senare, på praktik och framtida arbetsplatser, kommunicera i skol- och undervisningssammanhang?
När jag frågar Jonas Almqvist, prefekt vid nämnda institution, om institutionen har någon policy för niqabbärande blivande förskollärare och lärare, svarar han att "alla våra studenter har rätt att på lika villkor få undervisning och examineras på de kurser vi ger". Även biträdande prefekt Marie Karlsson bekräftar att det inte finns någon policy i klädfrågan.
Därmed rullas bollen vidare till studenternas framtida praktik- och arbetsplatser att hantera. Men här finns tydliga målkonflikter. Den heltäckande niqaben – med undantag för en liten glipa för kvinnans ögon – kan omöjligt gå ihop med jämställdhetsmålen för skolan.
Enligt läroplanen ska skolan "präglas av jämställdhet", och bidra till att "eleverna interagerar med varandra oberoende av könstillhörighet". Det är alltså principer som går på tvärs med ett plagg vars själva syfte är könsseparation.
Uppsala universitet ska i verksamheten, enligt plan för jämställdhetsintegrering 2020-2022, "alltid iaktta och främja jämställdhet mellan kvinnor och män". Därtill kommer praktiska svårigheter av att ansiktet täcks.
Frågan om heltäckande plagg i skolmiljöer har diskuterats förr. Jan Björklund, då folkpartiledare och skolminister, var tidigt ute som 2010 ifrågasatte företeelsen.
För sju år sedan markerade Göteborgs kommun mot en förskola där det fanns personal som bar niqab. Kommunen påpekade att kommunikationen försvåras av plagget. En annan invändning var att pappor som hämtar sina barn måste kunna se vem som arbetar med barnen på förskolan. I diskussionen påpekades det även att niqab krockade med kravet på att förskolan skulle ”motverka traditionella könsmönster och könsroller”.
Är då vuxna människor inte fria att klä sig hur de önskar? Visst är man det. Men den som har en tro som gör det omöjligt att kunna utföra en utbildning eller ett arbete bör också ta konsekvenserna.
Barnmorskan Ellinor Grimmark vägrade utföra aborter och kunde därför inte utöva sitt yrke i Sverige, och flyttade därför utomlands. Vårdens krav på att barnmorskor ska kunna utföra aborter – patienternas eventuella behov – gick helt enkelt före Grimmarks övertygelser som kristen. På liknande sätt bör förskolebarns och skolelevers rätt till jämställdhet gå före en lärares rätt att bära niqab eller burka.
För några år sedan röstade stortingspolitikerna i Norge för att förbjuda plagg i skolor som helt eller delvis täcker ansiktet. Förbudet gäller även på utbildningsinstitutioner som universitet och högskolor. I Sverige har Högsta förvaltningsdomstolen sagt nej till bland annat Skurups kommun som hade infört förbud mot att ”bära huvudduk, burka, niqab och andra klädesplagg som har som syfte att dölja elever och personal”. Förbud är inte en enkel fråga, och inför man förbud bör det vara religionsneutralt.
Men det fråntar oss inte ansvar för våra val, som när uppfattningar och handlingar står i vägen för möjligheten att klara en utbildning och ett yrke. Väljer man niqab väljer man bort möjligheten att fungera som lärare på svenska förskolor och skolor.