Klyftan mellan väst och den övriga världen vidgas. På ”vår” sida: länder som är demokratiska, liberala, och där man får tänka fritt. På den andra: diktaturer av olika slag som sluter upp bakom Kina och Ryssland. Men så enkelt är det inte. Demokratier är till exempel benägna att motarbeta sina egna friheter - inifrån.
Det har vi sett i debatten om koranbränningar. Det gick fort från att betrakta skyddet för det fria ordet, demonstrationsfrihet, och tryckfrihet som självklara pelare i Sveriges demokrati, till att tycka att protester mot religiösa symboler bör leda till inskränkningar av grundlagsskyddade rättigheter.
Frågan är om vi kan stoppa det demokratiska förfallet genom att ”medvetandegöras”.
I dag är det vanligt att företag upprättar ”Corporate Social Responsibility”-deklarationer (CSR) som ska visa hur just medvetna de är och därmed bidrar till god samhällsutveckling. Och visst är det bra att banker är medvetna om, och motverkar, penningtvätt, trafficking, knarkhandel, terroristfinansiering, illegal vapenhandel, skattefusk och undersöker om presumtiva kunder befinner sig i ”politiskt utsatt ställning? Men CSR-deklarationer är ofta bara snygga fasader.
Och i till exempel Storbritannien har bankerna gått så långt att kunder får sina bankkonton spärrade på grund av sina politiska åsikter. Fenomenet kallas de-banking och tycks ha fått spridning – trots sitt släktskap med Kinas så kallade ”social credit system” som går ut på att belöna eller bestraffa medborgare utifrån ideologiska riktlinjer.
Det finns även risker med att arbetsgivare, tidskriftsredaktioner, och universitet tävlar i ”medvetenhet” genom om att upprätta långtgående manifest av olika slag som anger hur sociala orättvisor och miljöförstöring ska bekämpas. För några veckor sedan skrev matematikern Alexander Barvinok om varför han sade upp sitt medlemskap i American Mathematical Society (AMS). Han invände mot hur DEI-förklaringar (diversity, equity, and inclusion) används vid tjänstetillsättningar, särskilt i hans eget ämne. Det leder till att begåvning och kunnande inte premieras, men att konformister belönas.
När han själv växte upp i Sovjetunionen tvingades medborgarna på daglig basis att bekräfta sitt stöd och lojalitet till politiska ledare och ideologiska normer. De som var bäst på att göra det blev inte bara belönade av Sovjetregimen. Det var också de som lättast lät sig omvändas, först till ”pro-västerländska liberaler, och därefter till passionerade nationalister”. Medvetenhet saknades alltså inte. Men den hjälper inte alltid demokratin.