Krönikor, skrivna för länge sedan, kan omdateras och ändrar man namnen på ledande politiker så, vips, är texten aktuell. Den tekniska utvecklingen lämnar generationer bakom sig, politiska trätor däremot överlever i sekler för att som myrbränder plötsligt flamma upp. Det gör en nedstämd.
Inte ens namnbyten krävs i artiklar om Israel. Netanyahu sitter där han satt och lyckas kanske åter bilda regering och slingra sig ur åtalet för korruption. Av alla i landet är Netanyahu den slugaste i detta spel och föga störd av moral. Hur de israeliska arabpartierna kommer att hanteras är intressant. Som tungan på vågen väger deras röster plötsligt tungt.
Ockupationen av Västbanken skapar ett kontrollbehov som tär på Israels demokrati. Men att inkorporera området som israeliskt skulle leda till en än mer uttalad apartheidpolitik, om inte alla på Västbanken ges rösträtt vilket är en politisk omöjlighet. Schackrandet om makten blockerar en stabil politisk majoritet i Israel som skulle orka ta tag i Palestinafrågan. Under tiden fortsätter begravningen av en tvåstatslösning spadtag efter spadtag.
En annan gammal krisbekant är den irländska ön. När Theresa May och EU enades om reglerna för brexit-förhandlingarna stod det klart att Irlandsfrågan var för svår och fick hanteras på ett sätt som är vanligt i politiska sammanhang. Den bäddades in i välvilliga fraser och sköts på framtiden i förhoppning att någon skulle hitta en lösning.
EU måste stödja den Irländska republiken och inte tillåta att ön delades ekonomiskt men samtidigt förhindra att en bakdörr öppnades förbi alla tullar och handelsavtal. Engelsmännen vågade inte heller återupprätta en gräns på Irland men Boris Johnson fortsatte på alla sätt att prata bort svårigheterna med tal om ”tekniska lösningar”. Vilka förklarades aldrig.
Så hann verkligheten ikapp honom och tullhanteringen av gods mellan den irländska ön och Storbritannien påbörjades. Unionisterna i Nordirland som vill vara en del av Storbritannien fruktar nu att de såldes ut för att Brexit skulle kunna genomföras. Det är sannolikt att de på sikt får rätt i sina farhågor.
Antalet väljare på Nordirland som önskar en anslutning till republiken ökar sakta men stadigt. Ett Storbritannien utanför EU är på sikt oförenligt med ett fredligt och delat Irland. En sorts norsk lösning på Englands EU-relationer lär tyvärr bara allvarliga oroligheter kunna tvinga fram. Med brittiska trupper i Nordirland kan man kanske än en gång fördröja ett enat Irland men kostnaden skulle bli oerhörd.