Hösten 1989 startade jag en tidning, Försvarets Forum, som mot alla odds finns kvar än idag. Bakgrunden var internpolitisk. ÖB behövde ta makten över försvarsgrenarna – armén, marinen, flygvapnet – som konkurrerade om resurser. Personal och politiker behövde höra husses röst, inte bara bandhundarnas.
Så hur skulle vi väcka intresse för första numret? Underrättelsetjänst var ett säkert kort. Försvaret hade ju egna scoop som kunde publiceras i ett klimat av avspänning.
Som första journalist fick jag flyga Östersjön runt med det hemliga signalspaningsplanet. Öppenheten ombord var förbluffande. ”Här är radarsignaturer från sovjetiska fartyg. Och här hör du vad polska stridsvagnsbesättningar ska äta till middag.”
Kalla krigets sista kakofoni. En säkerhetspolitisk miljö som snart skulle vara tyst och stilla, för att senare bli fientlig på nytt.
Premiärnumret av Försvarets Forum innehöll ytterligare ett avslöjande. Vad visste Sverige inför den sovjetiska invasionen i Tjeckoslovakien 1968? För första gången publicerades en karta med förbandens utgångspositioner.
Svensk underrättelsetjänst verkade kunna sina saker. Men några dagar senare skulle illusionen få en törn. Den 9 november 1989 flög jag till USA för att göra ett reportage. Och vad hände då? Till allas förvåning och mångas förskräckelse föll Berlinmuren. Ingen firade i Washington, vad jag kunde se.
När stendammet lagt sig i Berlin började ändå en magisk tid av försoning, nedrustning och läkning. I oktober 1990 uppgick det kommunistiska DDR i Västtyskland och blev en del av Nato. I juli 1991 upplöstes Warszawapakten, senare samma år Sovjetunionen.
Man kan fråga sig varför Nato levde vidare när motståndaren försvann. Ett svar finns kanske i britten Lord Ismays klassiska beskrivning av alliansens uppdrag: ”Hålla ryssarna ute, amerikanerna inne och tyskarna nere.”
I London och Paris var de mera nervösa över ett återförenat Tyskland än över kaoset i Ryssland. En farlig felbedömning, skulle det visa sig, precis som 1990-talets nedrustning.
Sverige gick längre än de flesta, som alltid. Värnplikten avskaffades. De militära förbanden slaktades. Ett flexibelt insatsförsvar skulle nu värna svensk säkerhet i Mali och Afghanistan.
Sällan har det krävts så lite insikt för att vara efterklok i förväg. En titt på kartan hade räckt.
Nu tvingas vi rusta upp i panik och fjäska för Turkiet på väg in i Nato-värmen. Den enda lilla del av blågul säkerhetspolitik som varit konsistent är nog Försvarets Forum.