Hamas anföll den 7 oktober och det är svårt att säga om de själva eller israelerna blev mest överraskade. De israeliska byarna i gränsområdet låg oförsvarade i tio timmar innan den israeliska armén började ingripa. Länge var det fritt fram för Hamas soldater och hela den skara som följde efter över gränsen för att plundra. Kvinnor och barn mördades med ofattbar brutalitet och runt 200 människor togs med som gisslan in i Gaza.

Hamas anfall byggde på goda underrättelser, säkert från egna medlemmar som ingått i den skara Gazabor som premiärminister Netanyahu tillåtit att dagligen komma in i Israel och arbeta. Lokala underrättelse- och ledningsplatser kunde slås ut och israeliska soldater som tjänstgjorde där dödades. Israelisk underrättelsetjänst, ofta ansedd som ”världens bästa”, hade antingen inte sett några anfallsförberedelser eller negligerat dem som ”det gamla vanliga”.

Räkningens dag kommer nog för Netanyahu. Hans omedelbara ”Hamas skall utraderas” har upprepats nästan dagligen och förefaller förankrat i försvarsledningen. Men det är svårt att se hur de våldsamma flyg- och missilanfallen i någon avgörande grad skadar Hamas. De har fullgoda skyddsrum och väl skyddade vapen- och ammunitionsdepåer. Om Israel har bomber som slår ut djupt liggande anläggningar, så finns ännu ingen information om att man har använt dem.

Som man kunde förvänta sig är det språk som nu används av båda sidor utan nyanser. Att Netanyahu omedelbart sätter upp ett obegränsat krigsmål som kommer att kräva stora förluster speglar inte bara en reaktion över Hamas våldsdåd. Det är även ett försök att undkomma ansvaret för den politik han länge fört gentemot Hamas, i ett försök att balansera ut dem och PLO på Västbanken mot varandra. Den totala frånvaron av israeliska förband på gränsen till Gaza visar också att man bedömt läget där som lugnt och att skyddet av bosättare på Västbanken hade högre prioritet.

Det är pinsamt när svenska ledarskribenter jämför Hamas mördande med Förintelsen. Det är en jämförelse som motverkar sitt syfte. Hamas mördande av judar är tillräckligt förfärligt i sig och får inte relativiseras genom att vägas mot Förintelsen, denna detaljplanerade, industrialiserade utrotning av människor som råkade födas som judar.

Ett stort israeliskt anfall in i Gaza förefaller i dag, torsdag, oundvikligt som ett svar på Hamas mördande. Men någonstans finns också den gräns där civila offer och mänskligt lidande till slut ger förnuftet en politisk möjlighet att höras.