För snart ett år sedan sade den tyske förbundskanslern Olaf Scholz att kriget i Ukraina innebar en ny tid för Europa. Nu meddelar stridsvagnstillverkaren Krauss-Maffei att om en order kommer, tar det ett år innan reparationsobjekten i den långa kön blir krigsdugliga. Det är 110 stridsvagnar av typerna Leopard 1 och 2.
Vill de med detta pressa fram en order? Eller fanns ett politiskt krav att visa på problemen med att ge Ukraina stridsvagnar? I vart fall belyser det när politik blir snack och litet verkstad. Vid den nya tidens inbrott lovade Scholz ettusen nya miljarder till förvaret, som länge försummats. Nu har han förbrukat en försvarsminister utan att åtgärder har redovisats.
Det är illa om Tyskland inte snabbt upprustar, men är även en politisk dumhet om man inte visar upp det man gör. Kanske inte parti- eller inrikespolitiskt men säkert ur ett EU-perspektiv. Tyskland måste till slut ta sitt ansvar som Europas starkaste land.
Nå, politiker är som människor är mest vid en oväntad och allvarlig kris. Först en förnekelse, sedan kanske handlingsförlamning, som har en övergångsfas då man regerar starkt men ändå inte agerar. Som tyska politiker efter den ryska ockupationen av Krim 2014 och ända fram till anfallet mot Ukraina.
Säkerhetspolitiskt är det förödande om man blir en av dem som handlar alltför sent. En i decennier eftersatt försvarsindustri kan inte över en natt leverera varken de vapen eller den ammunition alla plötsligt efterfrågar. Sverige borde ha kommit ihåg när vi var exakt i den situationen och agerade för sent.
Av de flygplan vi saknade 1939 kunde bara ett fåtal av låg kvalitet levereras från det fascistiska Italien. Det är tur att arbetsmarknadspolitiken har hållit Saab vid liv. Vår produktion av artilleriammunition har dock i minst 30 år varit närmast hantverksmässig. Det blir svårt att hitta dem som kan leverera allt det vi nu behöver.
ÖB:s hot om att kriget i Ukraina snabbt kan eskalera bortom kontroll är så allvarligt att regeringen tydligare borde ha kommenterat detta. Ryssland är och förblir ett allvarligt hot mot vår säkerhet. Det gäller om man vinner kriget i Ukraina och på lång sikt kanske till och med än mer om man förlorar. Men för stunden förmår Putin sannolikt inte att bekymra sig över Östersjön. Det ger oss dock bara en kortvarig frist.
Nu krävs politisk enighet och verklig handlingskraft så att allt löper utan fördröjningar i en komplicerad process med samtidig Nato-anslutning och svåra val mellan det civila och det militära försvarets behov. Allt måste göras för att öka tempot.