Coronapandemin fortsätter att prägla Uppsala med oförminskad styrka. När vi en dag har tagit oss igenom den kommer också frågan om vilka konsekvenserna blivit för kommunen.
Utöver självklara följder för den kommunala vården och omsorgen, bör några företeelser ägnas eftertanke. En sådan är planerna på distansarbete, inte minst hos offentliganställda. I förra numret av Dagens Samhälle, 35/2020, finns ett reportage från ett antal kommuner, där tillfrågade HR-direktörer ser framför sig ökat distansarbete hos de anställda. Visst, inga problem. Dagens digitala universum ordnar allt! Det stora problemet antogs i artikeln bli risken för att de anställdas isolering från arbetskamraterna.
Att kommunen outsourcar sin verksamhet till anställdas hem kan kanske fungera i vissa lägen, men en generell sådan utveckling är minst sagt problematisk. Att det till exempel finns säkerhetsrisker, risker för bruten sekretess och för minskad tillgänglighet gentemot medborgarna får inte ignoreras. De flesta kommunala uppgifter måste ju utföras under former som går att kontrollera.
En helt annan fråga, också kommunens ansvar, är den fortsatta stadsplaneringen. I början av veckan antog kommunfullmäktige en så kallad avsiktsförklaring, som bygger på den senaste översiktsplanen från 2016. Avsiktsförklaringen präglas av öppenhet för olika scenarier vad gäller befolkningsutveckling och övrig samhällsutveckling. Basen i framtidsplanerna är det så kallade Uppsalapaketet, där kommunen åtar sig att bygga 33 000 nya bostäder de närmaste decennierna, mot att staten ordnar med fyrspårig järnväg från Uppsala till Stockholm.
Följderna för Uppsalas del älskas inte av alla och det krävs åtskillig flexibilitet och öppenhet för att resultatet ska bli stadsdelar som står sig klimatmässigt och ekonomiskt under resten av detta sekel.
Ännu större flexibilitet och öppenhet krävs av den mobilitets- och trafikplan som kommunen ska anta om något år. Kollektivtrafiken är i dag satt på sparlåga av pandemiskäl. Vi ska inte ta bussen. De som inte vill eller vågar gå eller cykla sätter sig då i bilen, om de har en. I bilen är man ensam och kan snabbt ta sig till önskad plats. Dessutom är man isolerad från andras eventuella smitta.
Politiker och stadsplanerare måste inse den stora risken för att många Uppsalabor fortsätter ta bilen, även efter ett eventuellt pandemislut. Alltför många kan ha vant sig av med att resa kollektivt. Här krävs en enastående fantasi och skicklighet för att stimulera återgång till kollektiva resvanor.