I augusti 1982 klubbades detaljplanen för Sävja etapp 1 i sydöstra Uppsala. Två etapper till skulle följa och här skulle inte misstagen från miljonprogrammen göras om. Radhus och lägenheter, bostads- och hyresrätter blandades i området intill Lunsen, med adresser som påminde om Linnés resor i Sverige och utomlands, Ölandsresan, Hollandsresan och så vidare. Segregation, nej tack!
Omdömet om de 40 år som gått är väl ”ganska bra”. Stökigt kan det vara till och från i alla stadsdelar, när barn till inflyttade familjer växer upp tillsammans. Det stora problemet i Sävja har varit tillgången till gemensamma lokaler och mötesplatser. Grundskolorna Stordammen och Sävjaskolan har haft vikande elevunderlag och Sävja kulturcentrum, med bland annat bibliotek och fritidsgård, lockar långt ifrån alla Sävjabor.
”Att stänga Sävja kulturcentrum är fel väg att gå”, skrev vi på UNT:s ledarsida 14/9 2017. Då hade lokalerna periodvis tagits över av ett gäng ”unga vuxna”, tidigare elever på skolan. Andra ungdomar vågade inte gå dit och personalen hade sjukskrivits. Öppettiderna begränsades och stängning hotade hela verksamheten.
Dryga fem år senare säger Mohammed Mekrami, avdelningschef för biblioteken i Uppsala, att det är ”allt annat än bra” på Sävjabiblioteket (SVT 28/3). Väktare har satts in för att kunna hålla öppet och personalen mår allt sämre.
Parallellt med Sävja byggdes Stenhagen väster om stan under 1980-talet, med liknande tankar om boendemiljön - blandade upplåtelseformer i den täta bebyggelsen med villaområden i omgivningen. Stenhagen har haft större problem med grövre kriminalitet. Området är enligt Polisen bland annat bas för släktbaserade kriminella nätverk med förgreningar i andra städer (SVT 7/9 2020).
På onsdagskvällen inträffade en skottlossning mot en lägenhet i Stenhagen där flera människor befann sig. Det var inte första gången och mönstret är välkänt från våldsvågen i Stockholm tidigare under vintern.
Både Sävja och Stenhagen betraktas som ”oroliga”. Kriminella nätverk har ”negativ påverkan på lokalsamhället”, visade en rapport från Rikskriminalpolisen (numera Noa) som redan 2014 pekade ut dem bland totalt 55 områden i landet.
En stark profilfråga för Uppsalapolitikerna är att avföra Gottsunda från listan på ”särskilt utsatta områden”. Gränby, ständigt i riskzonen för samma lista, drar också mycket resurser. Men där bakom bubblar tyvärr Sävja och Stenhagen, inte lika tydligt men konstant och över tid. Segregationen är utspädd i området, men ändå benhård när det gäller. Ett minimum för dessa områden är trygga och bra skolor, offentliga lokaler och näringsställen, restauranger och butiker. Under 40 år har detta aldrig helt kunnat uppfyllas.