Höstens världsmästerskap i fotboll var på många sätt en anomali i den ofta så förutsägbara fotbollsvärlden. Tidigare har politiska kampanjer inom herrfotbollen varit få, men med Qatar-VM vaknade många.
Under åren före mästerskapet lyftes frågan om de tusentals dödsfall bland de gästarbetare som under slavliknande förhållande byggde arenorna. Inför och under mästerskapet höjdes rösterna för HBTQ+-personers rättigheter. När Fifa hotade med gult kort för de lagkaptener som använde en regnbågsbindel på armen blev det tydligt att ryggraden i Fifa var icke-existerande.
En sport som tidigare hållit sig utanför politiska frågor blev på grund av valet av arrangörsland plötsligt ytterst politisk. Inför mästerskapet gick Fifas president Gianni Infantino på ett olämpligt vis i försvar för Qatar och lät som att han hade ett manus skrivet av den auktoritära stat han befann sig i.
Nu börjar damernas mästerskap i Australien och Nya Zeeland. Fifa får nog spänna fast säkerhetsbältet. Om de tyckte att protesterna kring Qatar-mästerskapet var jobbiga kan damernas kan bli än värre. Damspelare har nämligen till skillnad från herrarna länge uttalat sig i politiska frågor.
Exempelvis har Brasiliens landslag flugit till mästerskapet i ett flyg beklätt med två ansikten. Amir Nasr-Azadani and Mahsa Amini. Deras död, som den iranska regimen var ansvarig för, har skapat enorma demonstrationer i Iran. På sidan av planet står det ”No woman should be forced to cover her head” och “No man should be hanged for saying this”.
Det finns även protester kring de ekonomiska förutsättningarna för damfotbollsspelare. Exempelvis är prispengarna i detta mästerskap bara en tredjedel av vad de var vid herrmästerskapet i höstas. Det är förvisso långt mer än vad det var för bara några år sedan men det är fortsatt en stor skillnad.
Ibland lyfts frågan om mer jämställda löner från klubblagen. Visst, det kan ses orättvist att herrarna tjänar hundratals miljoner medan en hel del kvinnliga landslagsspelare får struntsummor. Men det är svårt att göra någonting åt klubblagslönerna så länge publiken, sponsorpengarna och det allmänna intresset är så mycket större för herrfotbollen.
Däremot bör Fifa definitivt göra som det Svenska fotbollförbundet har gjort och göra sina egna utbetalningar jämställda. Sedan 2019 får svenska landslagsspelare lika stor ersättning för dagarna de gör i landslaget. Oavsett kön. Det borde även gälla bonusarna vid mästerskap.
Fifa har även tvingats ändra sig kring regnbågsarmbindlarna, under detta mästerskap kommer kaptenerna dem. Tur är väl det med tanke på hur många av deltagarna som är HBTQ+-personer. I årets mästerskap är det rekordmånga av spelarna som är öppet HBTQ+, hela 12 procent eller 88 spelare av de 736 som deltar i mästerskapet. Jämfört med herrarna är det massiva siffror, i herrfotbollen är det knappt någon elitspelare som är öppet HBTQ+ trots att det givetvis finns många spelare som är kvar i garderoben.
Det är dags för pamparna att ställa sig på rätt sida av historien. Sluta lägg mästerskap i skurkstater och rensa ut den väldokumenterade korruptionen. Stå upp för mänskliga rättigheter konsekvent, inte bara när det passar.
Lär av damfotbollsspelarna. De har länge stått upp för vad de tycker. Ofta har det varit obekvämt och de har fått kritik av bland annat Zlatan Ibrahimović. Damernas engagemang är 10/10, och jag ser fram emot en mästerskapssommar.