Här kommer ett recept på en farlig brygd. Vi har ett välfärdsystem som byggdes upp under en tid då det inte krävdes så omfattande redovisnings-, kontroll-, och uppföljningssystem. Visst fanns det missbruk av offentliga medel och bidrag. Men mycket kunde tuffa på eftersom det fanns gott om tillit. I dag ser det annorlunda ut med välfärdsbrott som kombineras med ”otillåten påverkan” på det sätt som till exempel Sveriges Kommuner och Regioner har rapporterat om.
I dag beskrivs omfattningen av problemen som ”demokratihotande”. Den gamla välfärdsstaten är inte byggd för att hantera dagens kriminella och samvetslösa aktörer.
Samtidigt finns det en annan trend och den handlar om vad som värderas högt och lågt. Där har något gått snett och det bidrar till soppan.
Som Sakine Madon (UNT, 18/2), och Mats Alvesson och Stella Cizinsky (DN, 14/2), har tagit upp så kan den som säger att den har blivit kränkt få omfattande ersättningar med hjälp av Diskrimineringsombudsmannen. I ett fall hade ”vårdpersonal använt fel pronomen i dokumentation av chattkontakt via 1177 Vårdguiden.” Det ledde till en ersättning på 15 000 kronor. I ett annat fall uppstod en dispyt när en läkare bad en patient ta av sig sin slöja. Det ledde till krav på att betala patienten 70 000 kronor.
Samtidigt får den som inte får skälig vård inom ramen för vårdgarantin inte någon ersättning när ”garantin” inte uppfylls. Om det ger skador för en patient så är skadeståndsbeloppen mycket små eller inga. Samma sak gäller vid felbehandling. Och detsamma gäller brottsoffer.
Brottsoffermyndigheten kan ge ersättning för sveda och värk. De har en lista med ersättningsnivåer för mycket allvarliga brott, och som ofta tillämpas när det inte skett någon medicinsk utredning. Samtliga schablonbelopp för ersättningar för sveda och värk från Brottsoffermyndigheten är lägre än den summa som Diskrimineringsombudsmannen krävde skulle betalas ut i fallet med bråket om slöjan.
Det här visar att vi har ett samhällssystem där grundläggande uppfattningar om rättvisa och prioriteringar varierar för mycket. Inom vissa områden kan systemets resurser plundras eller slösas bort på ett sätt som är häpnadsväckande för en vanlig medborgare. Och om samma medborgare blir sjuk och inte får den vård som utlovats, eller om den utsätts för allvarliga brott, så får den antingen relativt lite eller ingen ersättning alls.
Detta skapar är en häxbrygd som är farlig om den får sjuda för länge i en demokrati. Då kokar nämligen det som kallas för "statens legitimitet" bort. Det skapar i sin tur grogrund för konflikter – som hade kunnat undvikas.