I onsdags meddelade USA:s president Joe Biden med buller och klang att amerikanska medlare har nått ett “historiskt genombrott i Mellanöstern”.
Det var stora ord, och den som hoppats på en lösning på Palestinafrågan eller ett slut på Syrienkriget blir besviken. Men det israelisk-libanesiska havsgränsavtal som Bidens diplomater hade medlat fram var goda nyheter likafullt.
Israel och Libanon har legat i krig sedan 1948. Sedan dess har mycket hunnit hända, inklusive en lång israelisk ockupation av södra Libanon och ett litet otäckt krig 2006, men fientligheten består. Libanon vägrar att ens betrakta Israel som en legitim statsbildning så länge palestinierna inte får ett eget land, och formellt sett är striderna bara satta på paus.
Även länder i krig måste dock hantera sin vardag. Med åren och med FN:s hjälp har de två fiendestaterna blivit rätt bra på att handskas med sin gemensamma gräns, på land i alla fall.
Att de även delar en gräns till havs hade väl varken israeler eller libaneser funderat så mycket över, förrän Israel vid 00-talets slut hittade naturgas under Medelhavet. Sen dess har pengarna rullat in och israelisk gas säljs nu till såväl Jordanien som Egypten och vidare till Europa.
Sämre har det gått för Libanon. Efter en bankkris 2019 har landets ekonomi totalhavererat, med hungrande invånare, avstängda kraftverk och mörklagda städer som följd.
Detta goda och onda flöt samman när Israel gjorde sig redo för utvinning ur Karish, sin nordligaste gasfyndighet. Strax intill ligger Qana, ett lovande prospekteringsområde där Libanon letat egen gas. Nu behövdes en erkänd gräns illa kvickt.
Förhandlingarna har förts med mycket vapenskrammel, men också ömsesidig kompromissvilja. Även den libanesiska Hezbollahgerillan har spelat spelet, genom att i hotfulla ordalag kräva precis den sorts lösning som man visste att Israel kunde acceptera.
Det avtal amerikanerna till sist sydde ihop gav något till bägge sidor, även om Israel i egenskap av starkaste part vann lite mer.
Nu kan utvinningen vid Karish starta utan krigsrisk, medan Libanon får utökat havsterritorium och rätt till gasen i Qana, om sådan någonsin hittas. Israel ska i så fall få kompensation, men på snirkliga omvägar så att Libanon slipper låtsas om saken. I övrigt har bägge parter enats om att de ska förbli oeniga om allt mellan himmel och jord, utom just var havsgränsen går.
Att Biden kallar detta ett “historiskt genombrott” får man väl skriva på skrytkontot, men å andra sidan: fredliga lösningar är varken israeler eller libaneser bortskämda med. Något är det värt.