Det sägs att det inte finns några dåliga väder, bara dåliga kläder – men denna onsdagskväll i Amman piskas palmkronorna av kastvindar och plaststolar kanar hjälplöst över trottoaren, halvt under vatten i ett iskallt ösregn. Det är inte rätt stund för min tunnaste sommarjacka, och det är sannerligen inget väder för näsvisa ordspråk.
Jordaniens huvudstad hade dittills visat upp sin bästa sida. Vi är mitt i koranbränningsskandalen, men de fåraktiga leenden med vilka jag hasplat fram att jag är från Sverige (som svar på varje samtals andra fråga) har bara mötts av breda grin och handslag och välkomsthälsningar, samt i något fall av en anekdot om farbror Hussein, som bor i Göteborg.
Men vädret!
Just där och då är det svårt att tro, men Jordanien brukar beskrivas som lugnet i stormens öga. Det har sin förklaring: med undantag för Saudiarabien, där prognosen är lika oföränderligt dyster som alltid, har ett riktigt ruskväder dragit in över Mellanöstern på senare år.
I Israel-Palestina är enstatslösningen till sist på plats: israeliska högerextremister avser att härska över de ockuperade områdena för evigt, vilket dömer miljoner palestinier att leva som djur i bur utan rättigheter; såväl Amnesty som Human Rights Watch klassar nu läget som en form av apartheid. Palestiniernas egen självstyresregim förblir dock splittrad i två odemokratiska enklaver med korruption som sammanhållande verksamhetsidé.
I Syrien har striderna saktat in men det ekonomiska sammanbrottet accelererat så långt att fler syrier nu balanserar på svältgränsen än under krigets värsta år. Libanon lider av en nästan lika svår ekonomisk kris och rör sig mot statssammanbrott. Irak är inte mycket roligare och efter Ukrainainvasionen har botten ramlat ur även de egyptiska statsfinanserna.
Det är ett mirakel att ett land som Jordanien, tomt på naturtillgångar och främst befolkat av flyktingar, förblir stabilt under sådana förhållanden. De ekonomiska indikatorerna pekar rakt ner i backen och politiken har på senare år börjat gnissla, med arga demonstrationer och fejder inom kungafamiljen. Ändå händer inget. Analytikerna kliar sig i huvudet.
Till och med onsdagskvällens regnstorm utfaller faktiskt i kungarikets favör: för snustorra ökenländer som Jordanien är vätan inget obehag, utan en efterlängtad livgivare. Sen kan det väl hända att en huttrande svensk i blötfrusna jeans och kippande tygskor upplever saken lite annorlunda.