Erkänn narkotikapolitikens misslyckande

Om lagstiftningen är så förträfflig, varför inte låta den utvärderas?

Kristdemokraternas Sara Skyttedal är numera EU-parlamentariker. Till skillnad från sitt parti vill hon bland annat legalisera cannabis.

Kristdemokraternas Sara Skyttedal är numera EU-parlamentariker. Till skillnad från sitt parti vill hon bland annat legalisera cannabis.

Foto: Fredrik Persson

Krönika2022-12-15 10:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Med tanke på de liberala vindar som blåser i cannabisfrågan i västvärlden var det inte förvånande att en högt uppsatt svensk politiker snart skulle föreslå en omprövning av den svenska narkotikapolitiken. Att det blev en kristdemokrat var mindre väntat. Men så brukar Kristdemokraternas EU-parlamentariker Sara Skyttedal kunna gå på tvärs, som när hon häromdagen på DN Debatt föreslog legalisering av cannabis. 

"Jag har varit en stark förespråkare för nolltolerans mot narkotika. Men jag har ändrat mig", skrev hon.

Skyttedal förespråkar en avkriminalisering av eget bruk, oavsett drog. 

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Socialdemokraternas flitigt twittrande Annika Strandhäll undrade om det inte var dags att lägga ner Kristdemokraterna, och såg nu bara "populism, poserande partiledare och hittepå". Vänsterpartiets talesperson i hälsopolitiska frågor, Karin Rågsjö, påpekade däremot att bland andra Folkhälsomyndigheten och forskare vill utreda kriminaliseringen av eget bruk. Narkotikapolitiken måste utgå ifrån forskning, skrev hon.

Under pandemin upprepade den dåvarande regeringen, med tidigare socialminister Lena Hallengren (S) i spetsen, ofta att det var viktigt att "lyssna på experterna". Men när Folkhälsomyndighetens experter alltså ville att kriminaliseringen utvärderas blev det stopp. "Jag ändrar inte uppfattning för att Folkhälsomyndigheten kommer med det här förslaget", sade Hallengren. Just den inställningen – att vad som än händer stå fast vid att signalera "nolltolerans mot narkotika" – bidrog till att Sverige länge halkade efter i missbruksvården. 

När acceptansen för insatser som sprutbyte och metadonbehandling ökade i vår omvärld dröjde det till 2006 för oss att få plats en lagstiftning som tillät sprutbyten.

Som Skyttedal påpekar i sitt inlägg: "Sverige skiljer ut sig bland EU-länder i två bemärkelser. Vi har några av de striktaste narkotikalagarna, samtidigt som vi är ett av de länder som har den högsta narkotikarelaterade dödligheten." 

Nu omprövas delar av narkotikapolitiken återigen i flera länder. Tysklands hälsominister Karl Lauterbach meddelade nyligen att koalitionsregeringen – med socialdemokratiska SPD, liberala FDP och De gröna – förbereder legalisering av cannabis. I Finland verkar regeringspartiet De gröna för legalisering, och det rör på sig i länder som Portugal, Italien, Luxemburg, Schweiz. 

Om nu den svenska lagstiftningen är så förträfflig, varför inte låta den utvärderas?