Ska en fullt frisk ekonom, undersköterska, plåtslagare eller socionom få en hög lön från skattebetalarna i 15 år för att göra ingenting? Om svaret är ja på den frågan blir oftast svaret på följdfrågan om varför att "det är enligt reglerna". DN-skribenten Hanne Kjöller gick inför valet igenom villkoren i Riksdagen och hur ett stort antal ledamöter från olika partier valt att utnyttja detta (DN 31/8 2022).
Reglerna för omställning bygger på tanken att alla ska våga ta politiska uppdrag. Efter ett val kan man förlora hela sin inkomst över en natt. Självklart ska det finnas en trygghet medan man söker nytt jobb. Ett av problemen är dock tiden detta får ta, ett annat är inkomstnivån. En riksdagsledamot tjänar 73 000 kronor i månaden, ett kommunal- eller regionråd ungefär lika mycket. Redan där börjar jobbsökarivern avta hos undersköterskan och plåtslagaren, om de inte är tvungna.
Läraren Ulrika Ornbrant i Enköping avgick som kommunalråd (C) efter valet i fjol. I december sökte hon och i maj beviljades omställningsstöd, 425 000 kronor retroaktivt för sju månader, drygt 60 000 per månad. Hon har gått tillbaka till sitt lärarjobb, men bara på 20 procent då hon samtidigt ska sköta en rad politiska uppdrag, bland annat som gruppledare i fullmäktige.
Efter en rad artiklar i Enköpings-Posten har oppositionen beslutat kräva tillbaka pengarna, ärendet kommer upp på kommunstyrelsen 5/9 (EP 25/8). Turerna har varit många. Ulrika Ornbrant själv har i kontakter med HR-avdelningen på kommunen ifrågasatt att hon måste vara "aktivt jobbsökande". "Måste jag söka tjänster på andra skolor som jag sedan ska tacka nej till eftersom jag redan har ett jobb", undrar hon i ett mejl.
Ja, Ornbrant var alltså tjänstledig från sitt lärarjobb och ansåg sig inte kunna söka andra arbeten. Hon var därmed inte berättigad till något stöd från början. Det märkliga är (1) att hon sökte stödet, (2) att det beviljades och (3) att hon ännu inte betalat tillbaka det. "Det kryper i hela kroppen" säger entreprenören Jim Andreasson (EP 24/8), som JO-anmält händelserna och som agerar talesperson för skattebetalare i en kommun med stora besparingskrav.
Politiker sätter upp regler för arbetsmarknaden. Den som går på a-kassa känner för det första av ett tak (33 000 kronor), för det andra ett nätverk av regler för vilka jobb man ska söka, var och hur ofta. Fler än en minister har anklagats för att "jaga arbetslösa med blåslampa". Själva har de rätt att ta det lite lugnt om de förlorar jobbet. Reglerna är generösa som de är och ganska lätta att tänja på om man har goda kontakter med tjänstemännen.