Norrlänningar må håna oss och våra svårigheter med snöröjning i Mellansverige men den hittillsvarande vackra snörika vintern har inte bara bjudit på barns förtjusning i pulkabackarna. Glädjeropen har också ackompanjerats av kritik och ilska över kommunens ofullkomliga snöröjning. Att det ska vara så omöjligt att få bort snön från gator, cykelvägar och trottoarer!
Snö är en oberäknelig budgetfaktor, men en faktor som med flera åtgärder till en viss gräns kan hanteras. Mängden snö kan man inte fatta politiska beslut om, däremot kan kommunen fastslå åtgärder, som till exempel en priokarta där det framgår vilka gator som ska snöröjas i första, andra och i tredje hand, plus hur länge det ska dröja innan respektive grupp ska ha fått plogat.
Det finns rationella skäl till en sådan prioritering. Vissa genomfartsvägar måste vara i sådant skick att räddningstjänsten, busstrafiken och annan viktig trafik kan ta sig fram. Därefter måste busshållplatser hållas fria liksom infarter till samhällsviktiga funktioner. Stilla gator i småhusområden kommer därför senare på priolistan.
När prioriteringarna genomförts återstår verkligheten. Har det gått veckor och det fortfarande ligger snömodd och snöhögar kvar på trottoarer, cykelvägar och gångbanor tryter Uppsalabornas tålamod. Till viss del är kanske förväntningarna på snöfria gator och trottoarer väl höga men det är inte hela sanningen. Den nakna sanningen är väl den att det är den här servicenivån som vi, Uppsala kommun, har råd med.
Kommunen aviserade att det inte fanns pengar mer i år till saltade och rena cykelbanor, och tydligen finns det inte heller tillräckligt för att också göra trottoarer och gångbanor framkomliga.
Det blir problematiskt för många kommuninvånare, främst för dem med olika former av rörelsehjälpmedel. Skrapas inte trottoarerna från snömodd och hinder i form av hårda snövallar kommer kanske mannen i elrullstol inte fram till sitt jobb som han brukar. Eller kvinnan som själv önskar komma till affären med sin rollator, tappar lusten när hon tvingas ut i gatan för att ta sig fram.
Det ska fan vara snöröjare i Uppsala och man kan fråga sig om man i budgeteringen av snöröjningsposten bemödat sig om att ha skaffat sig tillräckligt noggrann överblick. För när den rullstolsburne inte kommer fram till jobbet på grund av snön återstår färdtjänst, en kommunal service som då utsätts för ännu högre ekonomiskt tryck.
För att inte tala om de många rörelsehindrade i alla åldrar som dragit Svarte Petter och tvingas till isolering i hemmet. Vad kostar de?