Sommaren är en tid att vila ut sig. Men inte för alla. Landets kvinnojourer har tidigare påtalat hur ledighet ökar trycket på dem – att kvinnor då utsätts för mer våld. Mer utöver det vanliga, som redan är mycket. Regeringen har sagt att våld i nära relationer ska bekämpas med samma kraft som den organiserade brottsligheten. Det är bra att den tycks förstå allvaret i frågan, till skillnad från tidigare regeringar. Det finns dock mycket mer att göra.
Först lite fakta. Ungefär var tredje vecka mördas en kvinna av sin partner. Du måste alltså betala din hyra mer sällan än vad en kvinna behöver dö för en våldsam pojkvän. I många polisregioner har våld i nära relationer fler dödsoffer än skjutvåldet. Enligt Nationellt centrum för kvinnofrid, stationerat här i Uppsala, är mannens behov av kontroll det som föranleder mordet.
Läget är akut, med andra ord. Särskilt med tanke på att teknikens framväxt gör att kvinnor kan kontrolleras i ännu större utsträckning. Exempelvis begär deras partners ut lösenord till sociala medier och kvinnornas varje steg kan följas av GPS-appar. Den rollen som digitala verktyg spelar i våldsamma partnerrelationer ska kartläggas, vilket regeringen meddelade förra veckan. Det är en behövlig insats. Men kartläggningar tar lång tid och kommer inte med en garanti om förändring.
Något som däremot har lett till förändring inom ett annat fält är regeringens krisråd som den infört mot kriminaliteten. I detta råd deltar företrädare som arbetar med att förebygga och bekämpa organiserad brottslighet. Deras arbete har gått ut på att arbeta fram förslag och åtgärder för att få bukt med gängkriminaliteten. Det tycks gå så bra, att regeringen har förlängt rådets arbete med ytterligare 18 månader. Effekterna av deras arbete visar sig förhoppningsvis om inte allt för länge, men beslutsamheten kring att vidta åtgärder är imponerande och nödvändig. Detsamma skulle behövas för våld i nära relationer.
En av dem som efterfrågar ett sådant råd om våld i nära relationer är Olga Persson, förbundsordförande för riksförbundet Unizon som samlar landets kvinnojourer. I hennes sommarprat från år 2021 förespråkade hon att kränkningar mot kvinnor ska klassas som hatbrott. Alltså, om en man misshandlar sin fru skulle straffas skärpas för det också ska betraktas som ett hatbrott för att hon är kvinna.
Det Olga Persson föreslår är såklart en radikal åtgärd, som spontant känns alldeles för svår att tillämpa. Samtidigt går det inte att komma ifrån att det är något radikalt som behövs. I decennier har andelen dödligt partnervåld minskat marginellt – med 1,7 procent per år. Det dödliga partnervåldet mot tjejer under 26 år har inte minskat alls, utan varit oförändrad de senaste 27 åren.
Kanske är det värt för jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) att åtminstone utreda Olga Perssons förslag närmare. I samma utredning bör också förutsättningarna för en kvinnofridsdomstol undersökas.
I Spanien finns en sådan domstol. Alla domare där är särskilt utbildade inom våld i nära relationer. Då domstolen enbart fokuserar på den typen av brott innebär det att ärenden kan hanteras skyndsamt. Inom loppet av tre dygn hålls förhör med offret respektive förövaren, och beslut om frihetsberövning eller kontaktförbud meddelas. Under tiden får dessutom den drabbade psykosocialt stöd. Att snabbt få hjälp, kan ofta vara avgörande för om den utsatta överlever eller inte.
Det finns alltså fler saker för regeringen att göra. Tillsätta ett råd och utreda Spaniens kvinnofridsdomstol är två exempel. Regeringen visar sig förstå allvaret med våld i nära relationer – nu är det dags att visa att den är allvarlig med att bekämpa det.