April 1972. Med ett skakigt charterplan från Sterling Airways landar vi i det förlovade landet. Pappa har sparat i åratal för att ta familjen till Israel. Han talar om hur nybyggarna har planterat miljoner träd och fått öknen att blomma. Om judarnas överlevnad mot alla odds, först under trycket av Europas antisemitism, sedan arabvärldens.
Det är en svensk pilgrimsresa för att fira påsk, men ännu mer för att fira ett ideal. Israel liknar en utopi i technicolor, ett vykort från framtiden.
September 1984. Som FN-officer i Libanon ser jag Israel från andra sidan. De solbrända hjältar i uniform som kastat tuggummi till mig från Jerusalems murar tolv år tidigare är nu nervösa ockupanter. På kustvägen mot Saida skjuter de först och frågar sedan. En FN-jeep väger lätt mot deras stridsvagnar.
Överraskningsanfallet från Syrien och Egypten 1973, den palestinska terrorismen från Libanon, har tvingat fram en offensiv doktrin, drivit Israel åt höger. Invasionen ska undanröja det sekulära PLO men uppnår motsatsen. Israel och Libanon får religiösa fanatiker på halsen, i form av Iran-stödda Hizbollah.
Maj 1996. Jag bevakar valet i Israel som journalist. En viss Benjamin Netanyahu vinner, och min rubrik i Expressen dagen efter lyder: ”Farväl till freden”.
Det öppna såret i form av palestiniernas flyktingtragedi såg ut att läka, tack vare Osloavtalet om en tvåstatslösning 1993. Men våldsverkare på bägge sidor har lagt in sitt veto. En judisk extremist mördar Israels premiärminister Yitzhak Rabin. Palestinska terrorister mördar civila.
Fredsprocessen dör, och det är så Netanyahu vill ha det. ”Vore det inte bättre att göra upp med PLO nu än att slåss mot Hamas senare?”, frågar jag naivt i Expressen.
Oktober 2023. Med hjälp från skurkstaternas skurkstat Iran tar sig en armé av sadister över gränsen från Gaza. Den värsta massakern på judar sedan Förintelsen. De värsta terrordåden sedan 11 september 2001 i USA. En grymhet som släcker sista hoppet om den flämtande fredsprocessen.
”Tvåstatslösning”, upprepar svenska politiker i en partiledardebatt, som om ingenting hänt. Till och med på Sveriges gator går somliga ut och jublar över Hamas bottenlösa barbari.
Det finns ingen tvåstatsmodell, inte längre. Israel kan aldrig förväntas blotta strupen inför en omgivning som vill utplåna landet och dess invånare. Palestiniernas förtvivlade situation, framför allt i det plågade Gaza under Hamas tyranni och Israels bombardemang, måste få andra lösningar.