Jag, en förövare? Eller åtminstone en potentiell sådan?
Nej, så är det inte och jag hoppas att det heller aldrig blir så. Men jag är trots allt man. Och även om många män inte är förövare, är nästan alla förövare män. I alla fall vad gäller fysiskt våld och sexuella övergrepp.
Därför har jag, och alla andra män, ett särskilt ansvar, både för vårt eget och andras beteende. Vi måste vara vaksamma både på hur vi själva agerar och på personer i vår närhet. För den som lever med en förövare är inte fri. Övergrepp ska aldrig vara vardag.
Statistiken är ibland svårgripbar, men de konkreta exemplen gör det desto tydligare om hur utsatt situationen för många kvinnor är – och att det inte alltid är så lätt att se vem som är förövare. Två nyligen publicerade artiklar i UNT illustrerar detta närmast övertydligt.
Låt oss börja med intervjun med polisen Albin Pettersson, utredare på enheten Brott i nära relationer (12/1). Enligt Pettersson får de minst ett larm om dagen och det är ”nästan uteslutande män vi griper, där kvinnor är målsägande”. Till UNT förklarar också Pettersson att det är mycket ovanligt att en kvinna anmäler en man hon är i relation med vid första slaget. Först efter lång tid, med upprepat våld, vågar (vissa) ta mod till sig att anmäla.
Även om våldet inom nära relationer är vanligast finns andra exempel som visar hur svårt det är att avgöra vem som är en förövare.
Som mannen som ”Ellen” träffade i tjänsten inom Förenade Cares hemtjänst (UNT 14/1). De var ett par i flera år och hon kände en stor närhet till honom. Han verkar, gentemot Ellen och andra bekanta, på alla sätt ha varit en normal och trevlig man: blyg, snäll och omtyckt. Men han levde ett dubbelliv.
För den ”snälle” mannen var samtidigt en förövare. Det är nämligen han som nu har dömts till fängelse för att genom sitt arbete i hemtjänsten ha våldtagit två äldre kvinnor och utsatt ytterligare två för grova sexövergrepp.
Våldtäkterna inom hemtjänsten är extremer på skalan, men statistiken är tydlig: männen är i högre grad förövare. Det är de som slår och våldtar.
Siffrorna från Brottsförebyggande rådet (Brå) talar sitt tydliga språk. Även om psykiskt våld är absolut vanligast, både från män mot kvinnor och från kvinnor mot män, är det fysiska och sexuella våldet dominerat av män.
Vad det gäller misshandel är det betydligt vanligare att kvinnor utsätts för misshandel av en vän eller bekant. Så är fallet för 42 procent av de misshandlade kvinnorna, mot bara 21 procent för män. Kvinnor misshandlas också i större utsträckning av en partner eller före detta partner (30 procent) jämfört med män (7 procent).