Den offentliga konsten har blivit för tråkig

Hade det inte varit fint med några skulpturer med idrottsanknytning utanför Studenternas idrottsplats? Kanske inte 200 meter höga statyer av de grekiska gudarna Nike och Hermes utanför entrén. Men något i stil med Eldhs, Fagerbergs och Liljefors skulpturer utanför Stockholms stadion? Kanske bara en bandyspelare i brons? För den offentliga konsten, är min poäng, har blivit för tråkig. Antingen obegripligt abstrakt, eller infantiliserande.

Föreställande konst förekommer i parker – men då riktas den främst till barn. En kanin, en katt, en mus eller en ”My little pony”-staty. Kul för barnen. Ingen vuxen kan väl bli arg av det? I och för sig vill människor i städer absolut inte att djur alls ska få gå omkring lösa. Men det är lite mysigt att tänka sig att de kunde göra det – som i en Disneyfilm liksom. Men gud nåde den apa som rymmer, eller den katt som tar livet av en duva som inte längre orkar flyga. Att utsmycka för barn är inte svårt. Det är bara att tänka ”söta djur”, och sånt som barnen kan leka med – under ordnade former. 

Konst för de vuxna är svårare. En staty över Peter Forsskål vore otänkbar eftersom han var lärjunge till Linné. Strunt samma att han var verksam i Uppsala och skrev en revolutionerande text om tryckfriheten som satte Sverige på upplysningskartan på sjuttonhundratalet. Avbildas en person så kan ju det väcka anstöt. Om inte i dag så kanske i morgon. 

Det kan bli en namninsamling. Kanske måste statyn vältas ner i Fyrisån. Men det finns undantag. Uppsala kommun köpte för några år sedan en kopia av Max Lingners ”Aufbau der Republik”. Föreställande DDR-konst placerad i Carolinabacken var okej. Vågar man hoppas på mer föreställande konst i framtiden? Kanske inte ändå.

En bandyspelare i brons vid Studenternas idrottsplats kan ju faktiskt bli en inkörsport till helvetet. Den kanske kan tolkas som bejakandet av toxiska personlighetsdrag. En staty över person med bandyportfölj? Samma problem där. Säkrast är att ställa ut något abstrakt. Särskilt om det handlar om platser som många passerar varje dag. Till exempel tågstationen. Det får bli något abstrakt. Och utanför nybyggda geometriexperimentet ”Juvelen” – något abstrakt. Och så vidare. Förutom i Slottsbacken – för där vistas bara några trötta akademiker på väg till Carolina som är för andfådda för att börja klösa på DDR-konsten. 

Jag förstår att det finns ett motto som säger att alla ska kunna trivas i de offentliga miljöerna. Men det efterlevs lite väl godtyckligt. Och det är ju en sån där målsättning som så lätt leder till att ingen alls får någon anledning att trivas i den offentliga miljön.