Gustav Juntti: Danmark visar vägen för public service

Den konservative kulturministern Per Stig Møller genomdrev reformen att konkurrensutsätta det statliga public service-bolaget DR genom att upphandla privata aktörer på mediemarknaden. Han ville förnya dansk talradio. Och som det lyckades.

Kanalen, som skulle komplettera DR P1, drog med sin fräcka och otraditionella stil till sig fler än en halv miljon lyssnare i veckan. Det gick alltså att öka kvaliteten och utbudet av format utanför den statliga mediejätten DR:s väggar.

Men i våras ändrade den borgerliga regeringen och Dansk Folkeparti (DF) kraven. Från och med i höst måste upphandlade bolag på FM4-bandet ha sin huvudredaktion och 70 procent av redaktionella medarbetare minst 11 mil utanför Köpenhamns centrum.

24Syv sade blankt nej och meddelade att de lägger ner. Det skrämde politikerna som kastade ut en livboj: En ny kanal på DAB-nätet skapades med krav som passade 24Syv särskilt väl.

En skräddarsydd upphandling linjerar inte riktigt med nordiska länders tradition av opartiska myndigheter. Men det visar hur måna politikerna var om att behålla ett alternativ till statliga medier. Livbojen kom dessutom på initiativ av DF. Alla populister vill inte störta medierna.

Vid första anblick kan det hela ses som att en privat aktör inte klarar av att leverera vad de statliga gör. Men det är i själva verket precis tvärtom. Danmark har nu dubbelt så många privata public service-stationer som innan 24Syv släcktes.

Lokaliseringskraven fick två regionala mediebolag på Fyn och Jylland att gå ihop och börja sända Radio 4 från Århus. Samtidigt har Nationalmuseet, Roskildefestivalen och Vega, en av Köpenhamns största konsertarrangörer, gått ihop och skapat kanalen Loud som vann upphandlingen för DAB-kanalen.

Dock visar det hårda slaget mot ett enskilt bolag att staten ännu har alltför mycket påverkan på den marknad som beskyllts för att inte klara av att leverera bra radio. Kanske hade en marknad kunnat växa om politiker tog en mindre aktiv roll i reglering och kravställning.

Det är också där som de privata alternativens bästa argument ligger, särskilt för de som förfasas av östeuropeiska populisters kontroll över statliga medier. Det går inte att kombinera en närmast total politisk uppbackning för en stark statlig mediejätte med en total separation av oberoende media från politikens institutioner.

De senaste tio åren har svensk dagspress förlorat en tredjedel av sina intäkter, enligt en ny rapport från Nordicom vid Göteborgs universitet. Bara mellan 2017 och 2018 minskade intäkterna med 1,1 miljarder kronor. Samtidigt är public service marknadsledande mätt i samlade publikandelar.

Enligt samma rapport stod SR för tre fjärdedelar av all lyssningstid. SVT hade en tredjedel av linjär-tv. Den svenska marknaden är en av Europas mest koncentrerade enligt EAO, Europarådets undersökningsorgan för EU:s tv-marknader. Mellan 2014 och 2018 har SVT och SR fått 358 respektive 226 miljoner kronor i högre intäkter från staten. Det är 73 miljoner mer än det presstöd som årligen delas ut till all svensk dagspress.

Och enligt en annan ny Nordicom-studie om lokalmedier har så kallade hyperlokala, ofta digitala, medier inte kunnat fylla vakuumet efter nedlagda lokalredaktioner. Statliga medier växer i det tomrum som krympande privata medier lämnar efter sig i Sverige.

Det försvårar ytterligare för en marknad, särskilt inom nyhetsförmedling, att växa. Att den politiska makten över medier är så stor borde vara en väckarklocka för alla som tror på genuint oberoende, fria och granskande medier. Danmark visar att det går att skapa nya alternativ.