Om bara en knapp månad är det dags för finansminister Elisabeth Svantesson (M) att överlämna budgetpropositionen till riksdagen. När regeringspartiernas budgetförhandlingar går in i slutrundan är det hög tid att göra sig kvitt två missuppfattningar som skadar både hushåll, företag och ekonomin i stort.
Framför allt Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson har under året gång på gång understrykt att inflationsbekämpningen överskuggar alla andra mål i den ekonomiska politiken. På så sätt motiverades både förra årets strama höstbudget och årets relativt intetsägande vårbudget.
Och det är förstås sant att en långsiktigt hög inflation är ett stort hot mot svensk ekonomi. Men, och detta är ingen liten invändning, det finns varken något klockrent samband mellan till exempel skattesänkningar och ökad inflation eller för den delen tecken på att inflationen kommer att ligga kvar på en fortsatt hög nivå.
Det stämmer visserligen att inflationen för juli månad landade på 9,3 (KPI) respektive 6,4 (KPIF) procent, men det ger en delvis missvisande bild av prisutvecklingen här och nu. Inflationen som rapporteras är ju en jämförelse med prisnivån tolv månader tidigare.
Om man i stället ser hur mycket priserna har ökat under året, mätt från 1 januari till 31 juli, framträder en annan bild. Från årsskiftet har KPIF, alltså prisökningarna exklusive räntan, stigit med 1,13 procent. Det är mycket nära snittet för åren 2010-2021, till och med lägre än för åren 2017 och 2018. Allt annat lika, skulle det för hela året innebära en ökning på bara drygt två procent. Detta skulle på årsbasis innebära att man – tamtaram! – hamnar mycket nära Riksbankens tvåprocentsmål för KPIF.
Detta borde förstås få Riksbanken att fundera över framtida räntehöjningar. Men det borde framför allt en gång för alla få regeringen att sluta använda inflationsbekämpningen som ursäkt för att inte trycka igenom en expansiv budget med skattesänkningar.
Enligt Konjunkturinstitutet uppgår det så kallade reformutrymmet till 45 miljarder. Det vore tacknämligt om regeringen använde detta till att underlätta för hårt pressade hushåll och företag. Inflationen är på väg ner, sambandet mellan skattesänkningar och inflation är svagt och det går alldeles utmärkt att genomföra reformer som både underlättar ekonomiskt och dämpar inflationen.
Sänkt energiskatt och sänkt arbetsgivaravgift är lågt hängande frukter. Men om regeringen bara slutar var rädd för det inflationsspöke som man själv frammanat, saknas det inte andra åtgärder att satsa miljarderna på.