Flera former av våldsamma brott ökar i Sverige. Det dödliga våldet mot män har stigit dramatiskt under det senaste årtiondet, och unga män utsattes 2019 dubbelt så ofta för rån jämfört med 2015. Kvinnor oroar sig alltmer för att utsättas för sexuella angrepp (hälften av de yngre) och för att gå ut sent på kvällen i sitt bostadsområde.
När grova brott inte kan bekämpas så sprider sig även brott som till exempel trakasserier. Här är ett verkligt exempel från Uppsala. En ung kvinna sätter sig på bussen från City till Sävja en lördagskväll och blir trakasserad av en grupp unga män. Hur ter sig handlingsalternativen för henne?
Om hon anmäler brottet och det skulle leda till en undersökning som skulle visa vem som genomförde brottet - skulle det då löna sig? Troligtvis inte. Polisen är så överbelastad med att utreda skjutningar så att till och med våldtäktsmål läggs på hög. Men skulle ett trakasserimål trots allt leda till ett åtal, skulle den som blivit utsatt då ha något intresse av att vittna?
Värdet av att få upprättelse måste nämligen vägas mot risken att någon av förövarna kan tillhöra en större grupp av kriminella. Att vittna i ett mål mot en sådan person kan innebära att livet förstörs. De som vittnar mot gängkriminella utsätts alltför ofta för direkta hot och nya brott. En följd av det kan göra det nödvändigt att byta identitet, flytta från sin stad, och byta jobb. Den utsatta individen har mest att vinna på att inte göra någon anmälan alls, men det förlorar hela samhället på.
Förutom de personliga lidanden och tragedier som den ökade brottsligheten innebär så påverkas demokratin. Hot av olika slag sänker tilliten och toleransen i samhället och det banar i sin tur väg för våldsamma konflikter och antidemokratiska rörelser. Så spiralen måste brytas på något sätt. Men hur?
Efter Black Lives Matter-protesterna 2020 har flera städer i USA dragit ner på polisinsatser och sänkt straffen för vissa brott. Men det har bara lett till ökad kriminalitet. New Yorks nyvalda borgmästare Eric Adams har påpekat att det främst är unga och välbärgade, inte de utsatta, som vill dra ner anslagen till polisen. I Sverige krävs det sannolikt avsevärt hårdare tag och mer kännbara straff för bekämpa de kriminella.
Samtidigt kan barnet åka ut med badvattnet om metoderna blir för hårda. Men en sak är säker: den som väljer att inte bry sig om frågan bidrar definitivt till att problemen förvärras. Att ducka är att ta ställning. Det är där vi befinner oss. Om åtta månader är det val.