Mycket kan sägas om människors vikt, och det görs också. Debatten om vikthets, träningshets, utseendefixering och motreaktionen kroppspositivism rasar som aldrig förr. Föraktet mot överviktiga grasserar och väcker starka känslor. Extrakilon kan ju bero på så mycket – ändå vilar en bild av de överviktiga som karaktärslösa över många uttalanden.
Folkhälsomyndigheten (FHM) har att utgå från den medicinska aspekten. Ett tyngre folk mår sämre och svenskarnas genomsnittliga kroppsvikt har ökat kontinuerligt sedan 40 år. På Världsfetmadagen 4 mars presenterade Folkhälsomyndigheten (FHM) den aktuella statistiken enligt en ny modell som visar att över hälften av svenskarna, 51 procent, är överviktiga och var sjätte lider av fetma. Andelen som lider av svår fetma, grad 3 på den nya skalan, har nästan tredubblats. Tydligast är ökningen bland unga vuxna.
På individnivå finns det många olika anledningar till övervikt. Det finns också lika många möjliga lösningar för den enskilde, inklusive åtgärden att inte göra något. Ändå finns det på befolkningsnivå förändringar av livsmiljön, arbetet och fritiden, som oavvisligt pekar åt samma håll. ”Utvecklingen beror på förändringar i vår sociala och fysiska miljö som påverkar människors val”, säger Lena Hansson, utredare på Folkhälsomyndigheten.
Ett annat sätt att säga det är att tänka på devisen ”hem och äta, sedan ut igen”. För den som föddes på 1970-talet eller tidigare fanns det som barn mycket lite som lockade med att vara hemma. Att cykla ned till idrottsplatsen eller ringa på hos en kompis och bara gå ut i skogen var fullständigt naturligt för en tioåring som inte gillade Café Sundsvall på tv. Men hemmet på 2000-talet har förvandlats till både en fritidsgård och ett nöjesfält, minus rörelsen på dessa platser.
Arbetslivet har förändrats lika drastiskt, om än inte i samma takt. Hälsofördelarna av automatiserade fabriker är uppenbara, liksom av att kunna bryta malm eller gallra skog med en joystick. Baksidan är just stillasittandet.
Det går inte att tvinga ett folk att röra sig mer. Det går att skapa incitament, med friskvårdsbidrag på jobbet och lättillgängliga natur- och motionsområden. Skolan gör ett jättejobb. Förskolan ger enligt planen ”barnen möjlighet att uppleva rörelseglädje och därigenom utveckla sitt intresse för att vara fysiskt aktiva”. Skolan fortsätter naturligtvis med sin idrottsundervisning, men också med initiativ som ”röris” för de mindre barnen och ”pulspass” för de större.
Men för folkhälsan spelar detta mindre roll om de sätter sig ned så snart de kommer hem. I viss mån kan stillasittandet kompenseras med exempelvis ett aktivt friluftsliv och andra aktiviteter. Men sådant kostar både pengar och energi och här kommer klassperspektivet in. Den ensamstående förälderns begränsningar är tydliga. Ingenting kan ersätta 1900-talets rörliga livsstil.
Ökningen av svår fetma på 2000-talet, särskilt bland unga vuxna, förvånar FHM. Läget befaras också vara ännu sämre. ”Vi ska komma ihåg att det troligen är en underskattning eftersom det baseras på självrapporterad data”, säger Lena Hansson till SvD (4/3). Resultatet på längre sikt blir ökad risk för förtida död, hjärtkärlsjukdom, cancer och diabetes.
FHM arbetar nu med förslag på en mer hållbar livsmedelskonsumtion och för att främja mer fysisk aktivitet bland barn och unga. Det är svårare att komma åt den ökade stress och psykisk ohälsa som också har ett samband med övervikt. Ansvaret fördelas på många händer i hela samhället. Det var ju inte så här det skulle bli när vi fick det så mycket bättre.