Uppsalas senaste översiktsplan fastställdes 2016 och den behöver uppdateras. Bland annat har vi en pandemi bakom oss och de hittillsvarande ständigt stigande siffrorna för befolkningsprognosen har stagnerat något. Paradigmskiftet för transportsystemen i kommunen förändras i snabb takt. De avspärrade gator och gångvägar som irriterar Uppsalaborna i dag är vittnesbörd om framtida enklare övergångar mellan den östra och den västra staden. Och framför allt anas redan de framtida spåren för den kommande spårvägen.
För denna omvandling finns en politisk majoritet i kommunen – men opinionen bland Uppsalamedborgarna är delad. Det finns en myt om att Uppsalaborna inte fått komma till tals om det nya Uppsala bortom 2030. Det är inte sant. Uppsalaborna har haft åtskilliga möjligheter att lufta sina åsikter, och kan för övrigt yttra sig ända fram till februari 2025. Men kritikerna kan inte vänta att den politiska majoriteten alltid ska lägga sig platt. Medborgarinflytande och dito -dialog betyder att politikerna i de flesta fall lyssnar – men inte att de också anammar de kritiska synpunkterna.
Det ska ändå understrykas att det finns flera exempel på missar i Uppsalas utbyggnad som hade kunnat elimineras av kritik i förväg. Ett är utbyggnaden av Industristaden där det fattades skolor och förskolor i byggnadsplanerna. En annan är bristen i Bäcklösaområdet där man i planeringen glömde bort eller avstod från att lägga in grönytor och lekplatser för barn i alla åldrar. En tredje är att den ursprungliga planeringen för såväl sydöstra staden som Eriksberg minskades på grund av medborgarkritik.
Uppsalaborna har fått möta uppdateringen av Översiktsplanen till ÖP 2028 på dialogmöten och säkert har en del detaljer i planerna reviderats utifrån olika medborgaryttranden. Det måste också understrykas att det finns mycket goda insikter i stadsplanering plus grundmurat gott omdöme hos Uppsalaborna vilket är en tillgång som kan rädda politiker och byggherrar från pinsamma misstag i utbyggnaden.
Men politiker har sina visioner och tjänstemän sin profession och alla har förstås egna idéer om hur de vill utveckla Uppsala. Därför är gnisslet i relationerna mellan Uppsalaborna och de valda politikerna både ofrånkomligt och välkommet. Gnisslet kan möjligen dämpas om kvaliteten på de lokala valrörelserna höjs. Mer seriösa debatter om kommunala sakfrågor behövs. Men – då gäller det också att Uppsalaborna aktiverar sig och deltar i debatterna mycket mer. Allt för att hålla den lokala demokratin levande.