Uppsala län fortsätter att växa medan resten av landets befolkningsökning stannar av. Samtidigt rasar byggtakten i hela landet ner till siffror som inte setts sedan 1990-talet. Bostadskrisen verkar bli långvarig och utbudet av bostadsrätter har varit för lågt sedan 2000-talet. Att länets växande befolkning ska få plats verkar inte troligt.
Enligt Uppsala kommuns prognos kommer 40 procent färre bostäder att byggas under 2023 jämfört med förra året. I länet är nedgången hela 70 procent för samma period och många planerade projekt kommer antingen inte påbörjas eller skjutas upp. Att Uppsalas kommunpolitiker har spenderat majoriteten av mandatperioden med att bråka om spårväg och södra staden är anmärkningsvärt.
Folkomröstningar, splittrade politiska block och omförhandlingar har legat i fokus medan frågan om hur politiken faktiskt ska säkerställa att alla Uppsalas invånare kan få tak över huvudet hamnat i skymundan. Uppsalas klassiska slogan “välkommen hit, välkommen hem” klingar falsk med vetskapen att många inte ens kommer att kunna hitta ett hem i kommunen.
En majoritet i kommunfullmäktige röstade för spårväg på kommunfullmäktige den 19/6 och planerna kan därmed fortsätta. Men precis som ofta är fallet med stora offentliga satsningar så är det troligt att även detta projekt drar över tiden. Styret vill dessutom omförhandla avtalet med staten. Man tror sig inte längre kunna fullfölja löftet om att 33 000 bostäder ska stå klara år 2055 utan vill enbart lova att detaljplanerna ska vara klara till dess.
Att säga att kommunens politiker visat på en välvilja mot byggprojekt vore en överdrift. Samtidigt är politikernas ovilja mot expansion inte svår att förstå. Det är de som redan bor här som har rösträtt och kan ge dem förnyat förtroende. De personer som inte får en bostad och därmed aldrig blir röstberättigade invånare blir lätta att glömma bort.
Regeringen bjöd in till rundabordssamtal i maj för att diskutera bostadskrisen. Men även på riksplan har den politiska viljan att lösa bostadsbristen länge lyst med sin frånvaro.
Under högkonjunktur satsade man på investeringsstödet som nu ska avvecklas. Det var en dyr reform som hade en begränsad effekt på bostadsbristen och inte heller kom åt grundorsakerna. Detta medan man istället hade kunnat fokusera på att strukturellt förändra bostadsmarknaden för att förhindra eller i alla fall mildra den situation vi nu befinner oss i.
I januariavtalet fanns förslaget om fri hyressättning i nyproduktion. Enligt utredningen som tillsattes hade helt fri hyressättning kunnat resultera i ungefär 55 000 fler nya bostäder över fem år, bostäder som desperat behövs. Fri hyressättning i nyproduktion skulle ge ungefär 43 000 fler nya bostäder över samma tidsram. Men förslaget gick inte igenom utan ledde istället till regeringskris.
Nuvarande regering har föreslagit lättnader i byggkraven för studentbostäder men reformen och andra i dess slag hade varit mer effektiva om de kommit innan bostadsbygget fallit så långt.
Hemma i Uppsala tycks taktiken vara att vänta ut lågkonjunkturen. Erik Pelling (S) säger att kommunen arbetar med bostadsbristen genom att försöka skapa arbeten inom bostadssektorn och arbetar för att ha detaljplaner klara när konjunkturen svänger. Att bara vänta ut de dåliga tiderna verkar alltså vara den väg som valts.
Det kanske är betryggande för de partier som inte vill se en expansion av Uppsala men för de som inte kommer kunna få en bostad är det en olycklig situation utan slut i sikte.