Den svenske journalisten Nuri Kino, som har grundat organisationen A demand for action för att hjälpa förföljda kristna, har berättat om ett utbrett ointresse och en okunskap i Sverige. Han upplever att det i internationella sammanhang finns en bättre förståelse för hur utsatta kristna är.
Nyligen skrev Jacob Rudenstrand, biträdande generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen, att "Medan vi firar advent och oroar oss för att hinna klart med allt julstök före dopparedan, oroar sig många av världens kristna för ännu blodigare islamistisk terror i samband med kristenhetens stora högtid" (SvD, 4/12). Rudenstrand ger flera exempel på det han beskriver som en blind fläck, att islamisters förföljelser av kristna tonas ner, av svenska politiker och myndigheter.
Kino och Rudenstrand är tyvärr inte utan poänger.
Organisationen Open Doors har i flera decennier gett ut en årlig sammanställning om förföljelserna av kristna. Rapporten, World Watch List, listar världens 50 "värsta" länder. Sedan länge, i 20 år, har Nordkorea – där all religion är förbjuden – toppat listan. Men i årets rapport gick Afghanistan om Kim Jong-uns skräckvälde. Det beror tyvärr inte på att läget förbättrats i Nordkorea, tvärtom har det försämrats. Men med talibanernas maktövertag har läget i Afghanistan dramatiskt förvärrats.
"Den nya talibanregimen fick tillgång till olika dokument och ljudfiler som hjälpte dem identifiera kristna. Talibanerna går från dörr till dörr för att hitta dem", som Peter Paulsson, generalsekreterare för Open Doors Sverige, sade i samband med årets rapportsläpp. Han berättade även att kristna män riskerar att mördas om deras tro avslöjas, och att kristna kvinnor och flickor kan bli bortgifta med talibankrigare.
I flera afrikanska Afrika söder om Sahara härjar militanta islamister som inspirerats av terrorsekten Islamiska staten och talibanerna i Afganistan. I Nigeria dödades 4 650 kristna – för att de var kristna – under inrapporteringsperioden för World Watch list 2022.
Enligt Open Doors är numera var sjunde kristen i världen utsatt för svår förföljelse för sin tro.
Så varför verkar det gå trögt att ta in, i trygga Sverige med korset i flaggan?
Kanske är det svårt att släppa det västerländska perspektivet. En del tycks koppla ihop kristendomen med kolonialväldena. Men i exempelvis Mellanöstern är det de kristna som fördrivits, utsatts för folkmord och andra grymheter. Ytterligare en förklaring till att kristnas utsatthet inte uppmärksammas mer har sagts kunna bero på rädslan över att det skulle kunna spä på islamofobin.
Det är ett märkligt sätt att se på förtryck och förföljelser. Självklart ska man kunna uppmärksamma såväl rasism mot troende muslimer i vår del av världen, som de förföljelser som kristna utsätts för i regioner med muslimsk majoritetsbefolkning. Rädslan för ökad islamofobi bidrog troligtvis även till att det dröjde ett bra tag innan antisemitismen i Malmö på allvar diskuterades. För den som utsätts för rasism och hatbrott gör det förstås inte mindre ont om förövaren råkar tillhöra en viss grupp.
Kristna ute i världen som inte heller detta år kan fira jul öppet och tryggt, och i värsta fall utsätts för våld och attentat, hjälps inte heller av att osynliggöras. Det minsta man kan göra är att inte blunda.