Vad händer med barn och unga som behöver biblioteken, om biblioteken tas över av bråkstakar?
När jag var i tonåren var biblioteket som ett andra hem. Ständigt kom och gick både gäster och bekanta till familjens lägenhet på August Södermans väg i Gottsunda. Den sociala överdosen hade många fördelar. Men för att plugga var den inte optimal.
På biblioteket var det däremot lugnt. Där kunde man bläddra i tidningar, och i hyllorna hitta allt från Koranen till böcker om svampodling. Framför allt kunde man göra läxorna utan avbrott. Även om det fanns människor på biblioteket fanns det också en stark respekt för att hålla nere ljudnivån.
Sedan dess har det hunnit hända en del. När biblioteken runt millennieskiftet fick datorer med internet blev de plötsligt mer attraktiva för fler ungdomar. Kanske var det startskottet för det mer ”ljudliga” biblioteket.
På senare år har det rapporterats om stök, skadegörelse och om att väktare måste kallas in vid bråk. Bibliotekariernas fackförbund Dik kom i dagarna ut med en ny rapport som visar på en alarmerande försämring. Numera svarar hela 93 procent av medlemmarna att det mött ”respektlöst beteende eller bråk” från besökare. Över hälften säger sig ha upplevt våld och våldsamma situationer.
Uppsalas bibliotekschef Mohammed Mekrami har en poäng i att situationen inne på biblioteken speglar samhället (UNT, 29/9). Å andra sidan borde man på biblioteken kunna förvänta sig ett gott uppförande från besökarna. Men då behöver det också markeras mot stöket.
Anna Troberg, ordförande för Dik, menar att portning av bråkstakar ”rimmar illa med bibliotekens lagstadgade demokratiska uppdrag.” Hon kallar portning för ”populistiskt”.
Idén om att alla ska välkomnas är i grunden bra. Men hur väl uppfyller man sitt demokratiska uppdrag om biblioteken skrämmer iväg dem som vill använda platsen för vad den är till för? Christer Nylander (L), ordförande i kulturutskottet, sa klokt i en debatt med Dik på Bokmässan att man borde kunna säga att ”den som beter sig illa inte är välkommen på ett tag”.
Även avsaknaden av gränser är nämligen att kommunicera ut ett budskap. För bråkstaken låter det som ”kör på”. Då är inte ett dugg förvånande att biblioteken drabbas av droghandel och stök.
Fler bibliotekarier än tidigare funderar på att byta jobb till följd av rådande situation.
Och vart ska alla trångbodda barn och unga i förortsområden, som vill göra läxorna och drömmer om att få studera vidare, ta vägen? I bibliotekens ”grunduppdrag” borde det ingå att se även dem.