Starka fackföreningar. En omfattande arbetsmiljölagstiftning. Generösa semester- och arbetstidslagar. Är det enbart dåligt för näringslivet? Det finns kanske ibland en uppfattning om att Sverige och de nordiska länderna är framgångsrika trots sitt arbetstagarperspektiv, inte tack vare det.
Först var det EU-medlemskapet. Europeiska företag som etablerade sig i Sverige märkte snabbt av krockarna. Exempelvis tyska Lidl som öppnade 28 butiker 2003, med direktöversatta kontrakt som bland annat tvingade de anställda att jobba övertid. Trots korrigeringar tog det lång tid för Lidl att bli en arbetsgivare bland andra. Synen på sjukdom, föräldraledighet, vab och graviditet har också varierat hos företag som kommit till Sverige.
Sedan kom digitaliseringen. Med Amazons Jeff Bezos som galjonsfigur har paketekonomin och gigekonomin erövrat världen. Kulturellt har det fört med sig teknisk övervakning och tidsmätning på jättelagren och av transportsträckor. Apotea i Morgongåva har tagit till sig kulturen med hull och hår, visar UNT:s granskning av förhållandena på lagret (17/5). Vd Pär Svärdson påpekar att företaget följer kollektivavtalet och övrig lagstiftning. Det är säkert riktigt. Men är det bra för Apotea?
Tvisterna med facket är en sak. Å ena sidan är bevisläget svårt när så stor del av de anställda består av ungdomar och tillfälligt anställda. Å andra sidan är det långt ifrån alltid som företaget gjort fel, bara för att en grupp anställda klagar högljutt och fått med sig facket. Konkurrensutsatta företag som vill överleva måste ibland gå igenom stora förändringar och effektiviseringar, vilket inte alltid är populärt och kan orsaka stor friktion.
”Spärrarna” på Apotea är någonting annat. Det är när chefen stannar maskinen om du arbetar för långsamt. Demonstrativ övervakning parat med mer eller mindre hotfulla sms, ”vi ser dig”, är kanske inte olaglig, i alla fall så länge hoten endast finns i undertexten. Men det är i alla händelser onödigt och bidrar inte ett enda dugg till vare sig effektivitet eller vinster.
Många har som jag kommit till sitt första sommarjobb och introducerats av en ordinarie anställd. ”När du åker i väg med soporna tar du en extra sväng till det förrådet där man kan lägga sig och sova utan att upptäckas. Chefen tror att det lång tid att byta papper i maskinerna. Och på eftermiddagen byter vi om i omgångar och stämplar ut åt varandra”.
Övervakning har aldrig fungerat, är vad jag vill ha sagt. Hur sofistikerad den än blir kommer människan alltid att hitta vägar runt. Den totala övervakningsstaten eller -företaget slår förr eller senare tillbaka på övervakaren. Exempelvis kommer undersåtarna/de anställda att ägna en stor del av sin energi åt att på olika vis lura systemet, att bidra så lite som möjligt till vinsten för den upplevda förtryckaren.
Ett alternativ till övervakning är att de anställda vill företaget väl i ett givet ögonblick. De behöver inte älska företaget, eller sitt jobb. Vissa jobb är varken roliga eller givande, de är en försörjning helt enkelt medan man hoppas på något bättre. Men de flesta skulle nog bli förvånade över hur lite som krävs för att man ska hugga i för kollegerna och strunta i att sjukanmäla sig en måndag: ett friskvårdsbidrag med lite massage, eller en fruktkorg i lunchrummet?
Poängen är att det är oerhört dyrt att följa svensk lagstiftning och att betala kollektivavtalsenliga löner. Om man väl gör det är det extra poänglöst att anamma en kultur som härstammar från minimilönernas mellanvästern i USA. Någorlunda nöjda anställda är ett nordiskt framgångsrecept som också gett klirr i kassan och nöjda ägare på bolagsstämman.