Kommunstyrelsen i Uppsala har enligt Kommunrevisionen inte följt upp FN:s barnkonvention som blev svensk lag 2020 i den utsträckning man kunnat begära. Betyder det att barn i Uppsala har det sämre än andra barn i Sverige?
Naturligtvis inte. Uppsalabarnen har föräldrar eller andra vårdnadshavare som förutsätts ta sitt ansvar och att sörja för sina barns bästa.
Men föräldraansvaret har sina gränser. Det är kommunens ansvar att infrastrukturen fungerar, att det finns skolor och vård, naturområden, lekplatser och framför allt bostäder där barn ska leva. Enligt Barnkonventionen ska kommunpolitiken prövas så att barnperspektivet blir tillgodosett.
Att Kommunrevisionen håller ögonen på kommunstyrelsen och pekar finger är ju bra men var och en med normal syn kan ju se att ”barnens bästa” inte alltid är tillgodosett. Otaliga exempel finns i de nybyggda bostadsområdena. Nybyggda huslängor står ofta så tätt att det nästan går att se vad grannen tvärs över gatan har till middag, än mindre finns det rik tillgång till fria ytor där barn kan leka. De som planerat nya bostadsområden med minimala gräsplättar och en pliktskyldig sandlåda, har knappast sett till barnperspektivet. Rädda barnen har länge pekat på sådan torftighet ibland annat det kommunala Uppsalahems område i Bäcklösa.
För att inte tala om utbyggnaden av skolor och förskolor. I Bälinge har en obegriplig situation uppstått där man nu måste ta bort de externa baracker som hyst ett antal klasser eftersom bygglovet upphört. Det får till följd att fler elever får trängas i de övriga klassrummen. Bortåt 2030 ska situationen vara löst, men det är ingen tröst för dagens elever.
Det är klädsamt att ansvariga politiker ursäktar sig med att medge att läget inte är tillfredsställande, men det är hög tid att skynda på med förbättringsarbetet. Självklart måste samordningen bli bättre så att det inte går att bortse från att det kommer att bo barn i de 33 000 nya bostäder som ska byggas fram till 2050.
Kommunrevisionens kritiska rapport processas nu i kommunen och ska inom kort behandlas i kommunstyrelsen. Det som behövs är en realistisk plan för hur varje relevant beslut i kommunstyrelsen ska hanteras så att ”barnens bästa” kan tillgodoses, och särskilt när det gäller beslut om kommande bostadsbyggande.
Det är en svår uppgift men den går inte att bara tänka bort.
Självfallet går det inte att vässa rutinerna i en handvändning men KS-ledamöterna borde betänka en realitet: barndomen går inte i repris.
Barndomen för dagens barn i Uppsala pågår nu.