Bangladesh framtida riktning är fortfarande oviss

De djupa sprickorna i Bangladesh består, även om de inte riktigt kommer fram i medierapporteringen.

Bangladesh tidigare premiärminister Sheikh Hasina är på landsflykt.

Bangladesh tidigare premiärminister Sheikh Hasina är på landsflykt.

Foto: Ronald Zak

Krönika2024-08-10 06:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sheikh Hasinas landsflykt är fortsättningen på en konflikt som pågått länge. 1971 bröt sig ”Östpakistan” loss från Pakistan och bildade den självständiga staten Bangladesh.

Tiden som följde präglades av auktoritära styren och politiska mord. Men vid mitten av 1980-talet såg trenden ut att brytas. Sheikh Hasina ledde då Awami League (AL) som var den segrarande parten i självständighetskriget.

Oppositionspartiet Bangladesh Nationalist Party (BNP) leddes av Khaleda Zia. Bådas fäder hade mördats i politiska konflikter.

Tillsammans fick Sheikh Hasina och Khaleda Zia slut på den militärdiktatur som då rådde. Det såg ut som gryning för demokratin.

Men det dröjde inte länge innan Sheikh Hasina och Khaleda Zia blev bittra fiender och demokratitåget spårade ur.

När Sheikh Hasina nu fick fly landet hade hon suttit vid makten i sammanlagt tjugo år. Under den tiden har Bangladesh haft god ekonomisk tillväxt.

Men Sheikh Hasina släppte aldrig tanken på hämnd mot dem som stod på Pakistans sida 1971.

På Sidas webbsida kan man läsa att den demokratiska utvecklingen i Bangladesh går ”åt fel håll.” Men egentligen har det bara varit diktatur och hård repression i Bangladesh under de senaste två årtiondena.

Alla biståndsmiljarder till landet har inte haft någon effekt att tala om för att minska förtrycket. Kanske förstärkte till och med biståndet autokratin.

Men det har det talats tyst om – som när Sheikh Hasina var här på statsbesök 2017.

Det kommer att dröja innan vi kan säga vilken riktning Bangladesh är på väg i. De djupa sprickorna från 1971 finns kvar. Men det kommer inte riktigt fram i medierna.

När revolter inträffar och en despot faller är det inte ovanligt att journalister rycks med. De ska ju sakligt rapportera vad som händer och peka ut vad som sannolikt kan hända härnäst.

Men som under exempelvis arabiska våren och nu senast efter händelserna i Bangladesh, har det varit allt för många journalister som mer eller mindre anslutit sig demonstranterna och låtit mer som sportkommentatorerna gör när egna landet tar medalj i OS.

Det känns så bra att få säga att ”folket reser sig”. Och då få stå där med just ”folket”. Men ”folket” i Bangladesh är inte ett. Det är splittrat.

Förvaltningen är dessutom genompolitiserad och korrumperad. Chefen för armén fruktar att konflikten ska sprida sig till den egna organisationen. Kanske styrs nu utvecklingen in på ett fredligt demokratispår.

Men vägarna mot fortsätt auktoritärt styre och nya konflikter är så många fler.