Nu har Universitetskanslerämbetet (UKÄ) utrett hur Uppsala universitet hanterade fallet med Inga-Lill Aronsson. I slutet av 2019 och början av 2020 skrevs det mycket om hur Aronsson, lektor i musei- och kulturarvsvetenskap vid Uppsala universitet, behandlades efter att hon av fyra studenter anmälts för sina ordval vid en paneldebatt där hon fick en fråga om hur man kan söka information om temat ”ras” i till exempel databaser.
Hon använde då ett ord som exempel, vilket föranledde en anmälan till Aronssons chef. Ingen som närvarade vid paneldebatten uppgav sig ha blivit kränkt. Det handlade om att det gick att tänka sig att någon kunde ha blivit kränkt: ”I och med att Inga-Lill varken är svart eller rasifierad har hon faktiskt ingen som helst rättighet att använda ordet. Som lärare på ABM (Arkiv-, biblioteks- och musei- och kulturarvsvetenskap) har hon ett ansvar och borde veta bättre."
Aronsson kallades till möte med institutionsledningen och Uppsala universitets likavillkorsspecialist som menade att Aronsson handlat felaktigt. Till slut bekände Aronsson att hon agerat på ett sätt som ”kunde uppfattas som kränkande” och hon fick lova att aldrig mer upprepa misstaget.
Formerna för mötet var oacceptabla. Det liknade ett förhör. Utgångspunkten för anklagelserna stod direkt i strid mot den grundlagsfästa yttrandefriheten och det var detta debatten kom att handla om då för snart tre år sedan. Jag och flera kolleger föreslog på UNT-debatt att dåvarande rektor Eva Åkesson skulle be Aronsson om ursäkt.
Likavillkorsspecialisten och ledamöter i likavillkorsorgan vid universitet insisterade på att Aronsson borde ha uttryckt sig annorlunda. Ett år efter händelsen, meddelande universitetets vicerektor Torsten Svensson att Aronsson ”inte gjort fel". Men utredningen där Aronsson klandrades drogs inte tillbaka.
Men nyligen meddelade UKÄ, efter en anmälan från Academic Rights Watch, att Uppsala Universitet förtjänar kritik på grund av ett flertal brister i hanteringen av ärendet. Trots det har Aronsson ändå inte fått någon ursäkt. Hon säger att ingen vid universitetet ens har meddelat henne om UKÄ-beslutet.
Det är alltså inte någon bra idé att upprätta interna organ i lärosäten med mandat att kontrollera vad forskare och lärare säger, eller att agera utifrån vad individer kan tänkas känna, eller tänka. Nu är det bara att hoppas på att den tankepolisiära verksamheten vid vårt universitet avskaffas och att Aronsson, någon dag, får det slags ursäkt hon förtjänar efter allt det hon har utsatts för.