Känslan av förväntan och nervositet är stark. Likaså lyckan över att få gå med mamma och pappa till bokhandlaren och välja nytt omslagspapper. Jag väljer med galopperande hästar på, för vad kan vara vackrare?
Nyfikenheten inför vad den nya årskursens böcker är stor. Har vi otur delar läraren ut en klassuppsättning som tidigare årskurser hade kladdat i eller där en och annan sida är utriven. I några ämnen kanske vi får helt nya. Vilken lycka. Helt orörda böcker med blanka sidor att försiktigt vända blad i. Böcker att ta med hem och försiktigt slå in enligt konstens alla regler.
Så brukade det se ut i den svenska skolan.
I dag kan många skolelever inte ens räkna med att få böcker, mer än i enstaka ämnen. Det har många skolor (trots att svenska elever enligt OECD tilldelas relativt mycket pengar) inte råd med. I vissa skolor väljer man med glädje bort läroböcker till förmån för diverse digitala hjälpmedel. Enskilda lärare med ett särskilt intresse för Informations- och kommunikationsteknik, IKT, hyllas som föregångare och får fria händer att utveckla (i realiteten avveckla) undervisningen efter eget huvud.
Särskilt ofta tycks ämnen som SO eller NO hänvisade till olika digitala plattformar där barnen uppmanas att googla fram information som sedan förs in i frågeformulär eller textrutor. Trots att det i dag är väl belagt att läsning och handskrift är det bästa sättet att inhämta nya insikter förväntas barnen huvudsakligen knappa sig till kunskap via tangentbordet.
12-åringar anses vara bättre på att genom att läsa på Wikipedia och ne.se avgöra vilken information som är relevant när det kommer till samhällskunskap eller geografi, än vuxna läromedelsförfattare.
Hur hamnade vi här?
Det är självklart så att datorer eller andra digitala hjälpmedel i grunden inte är negativt, utan tvärtom behövs. Men när de prioriteras i så hög grad att det drabbar skolbarnens tillgång till böcker måste någon våga dra i handbromsen. Lärplattformarnas järngrepp om den svenska skolan måste lossas. Skolhuvudmän och rektorer har ett ansvar för att undervisningen våra barn får utgår i från vetenskap och beprövad erfarenhet och inte är ett experiment. Ett ansvar de inte tar.
Nyss var det skolstart igen. Som förälder lyssnar jag på en av mina barns lärare som varnar för att om eleverna inte tar hand om sina datorer kommer de tvingas skriva för hand. Som straff. Jag tänker att det verkliga straffet snarare är att de aldrig får stoppa ned en hel bunt med skolböcker i väskan och ta hem och klä in vackert papper.