I höstas var runt 500 läkemedel restnoterade i Sverige. Allvarligt njursjuka patienter fick inte tag på rätt dosering av den viktiga medicinen furix, som saknar direkt utbytbara alternativ, på veckor. Och epileptiker oroades för att behålla jobb och körkort när apoteken stod utan rätt medicin.
Det här borde ha varit en väckarklocka för politiker och myndigheter. Men läkemedelsbristen fortsätter. I början av juli var 1000 läkemedel restnoterade. Drygt var tionde medicin går inte att få tag på.
I början av sommaren var exempelvis sex av åtta vaccin mot den fästingburna sjukdomen TBE restnoterade. Läkemedelsbolaget Pfizer har därför fått dispens för att ta in vaccin från USA och Schweiz. Men att förlita sig på en enda leverantör av TBE-vaccin för vuxna är sårbart.
Regeringen vill rå på läkemedelsbristen med en lagändring som trädde i kraft 1 juli. Miljonböter väntar numer de bolag som inte säger till i god tid att läkemedel kan ta slut. Det är orimligt.
Produktionen och distributionen sker globalt. Lagen försvårar närvaro i Sverige samtidigt som faktorerna bakom bristen inte åtgärdas. Det vore bättre att skapa nationella system för att följa förskrivningen, eftersom en del läkemedel överanvänds. Och där behövs företagens hjälp.
Därtill har Läkemedelsverket i uppdrag att utreda hur rest- och bristsituationer kan förebyggas och hanteras. Men en första del redovisas i slutet av maj nästa år, och uppdraget slutförs under våren 2026. Så länge går det inte att vänta.
Redan nu överväger bolagen att dra tillbaka vissa läkemedel från marknaden i Sverige för att inte riskera böter. Ovanpå det har en svag svensk krona kapat intäkterna för internationella bolag. Det är heller inget nytt för svenska politiker. I tio års tid har kronans värde i relation till dollar och euro sjunkit.
Dessutom tvingas apoteken sedan 2009 att sälja enligt systemet med periodens vara. Det för stunden billigaste läkemedlet ska erbjudas i första hand. Priskonkurrens är bra.
I en utredning från 2016 kom Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) fram till att en medicin blir i genomsnitt 65 procent billigare med konkurrensen. Ungefär 8 miljarder kronor sparar folk årligen på systemet.
Baksidan är att apotek inte vill dra på sig för stora lager eftersom de nästa månad kan behöva byta ut en produkt mot en ny rekommendation om det billigaste alternativet från TLV.
Penningpolitiken kan riksdagen inte göra något åt. Och läkemedelsbrist råder i hela Europa. Däremot kan man uppmuntra till dialog med bolagen. Att straffa de som inte varnar om brist i god tid är inte rätt väg att gå.