I dag fyller kronprinsessan Victoria 46 år och i år firar hennes far kung Carl XVI Gustaf sitt 50-årsjubileum. Tidigare i vår besökte kungen och drottningen Uppsala för ett jubileumsbesök i samband med detta.
“Tre kungar som regerat i Sverige i över hundra år. Från kungamakt till ett demokratiskt samhälle. Blir de Sveriges sista kungar?” Den frågan ställs i SVT:s dokumentär “Sveriges sista kungar”. Och det är en befogad fråga. Trots att SVT:s titel främst refererar till att kungen kommer att följas av två drottningar, kronprinsessan Victoria och prinsessan Estelle, så ställer den också frågan om monarkins överlevnad.
Det svenska kungahusets uppgifter har utvecklats i takt med Sveriges demokratisering. Monarken styr inte längre landet, rollen är främst ceremoniell med uppgiften att representera landet som opolitisk statschef. Men i ett land där makten ska utgå från folket är det besynnerligt att rollen som statschef ärvs. Det är helt enkelt inte demokratiskt. Att kungafamiljen och de personer de ska representera inte är lika inför lagen är ytterligare ett problem.
Monarken har straffrättslig immunitet och brott mot kungafamiljen kan straffas hårdare i så kallade högmålsbrott. Samtidigt måste både regeringen och monarken godkänna kungliga äktenskap och monarken ska vara kristen, enligt successionsordningen. Och trots att de tekniskt sett får rösta så har ingen medlem i kungafamiljen röstat sen allmän rösträtt infördes.
Kronprinsessan är kungafamiljens populäraste medlem och förtroendet för monarkin är högt i Sverige. Men trots detta har den ifrågasatts sedan länge. Tre partier, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill avskaffa den helt. Riksdagsledamöter från fyra partier skrev att de inte skulle sjunga Kungasången vid riksdagens öppnande år 2020, det gjorde inte heller klimatminister Romina Pourmokhtari (L) vid riksdagens öppnande två år senare.
Högt förtroende för en tusenårig institution är inte konstigt men det betyder inte att den bör bestå ytterligare tusen år. Att en enskild familj har denna särställning kan knappast anses vara rimligt. Monarkin känns snarare förlegad än något som representerar Sverige i dag. Att kronprinsessan Victoria är mycket omtyckt och är kungens förstfödda barn kan inte vara anledning nog för att automatiskt bli Sveriges nästa statschef. Det förtroendet bör snarare ges från svenska folket i ett demokratiskt val.