Nyligen meddelade socialminister Jakob Forssmed (KD) att propositionen om demokrativillkor för statligt stöd – till trossamfund och övriga civilsamhället – ska dras tillbaka. Frågan är varför övriga borgerliga regeringspartier går med på att göra KD:s hållning till regeringens. Motverkar man demokratin har man ingen given rätt till statliga bidrag.
På senare år har det reagerats på att pengar gått till föreningar och trossamfund som bjudit in hatpredikanter, spridit extrema åsikter och som bidragsfuskat. Som terrorforskaren Magnus Ranstorp träffande har uttryckt det: "bidrag delas ut som konfetti!" (DS, 20/12 2018).
Journalisten Sofie Löwenmark granskade för flera år sedan, för tankesmedjan Timbro, bidragen från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Föreningsbidrag visade sig ha betalats ut till islamister, högerextremister och bluffmakare. Sedan dess har bidragsfrågan lyfts fram alltmer. Riksrevisionen konstaterade nyligen i en granskning att det fanns "omfattande brister i kontrollen av statsbidrag till studieförbund".
I dagarna har Expressen uppmärksammat hur föreningar har fuskat till sig läxhjälpspengar. Skolminister Lotta Edholm (L) kommenterade avslöjandet med att "pengarna ska gå till läxhjälp och inget annat".
Ibland har pengar gått till antidemokrater med värderingar som människor har flytt ifrån. Ardalan Shekarabi (S) twittrade till exempel nyligen: "Iranska regimen har alltså ett center/moské i Stockholm, Imam Ali Islamic Center. Det används som bas för den islamistiska regimens verksamhet i Sverige. Och vi finansierar det med våra skattepengar."
Listan kan dessvärre göras lång.
Gång på gång nya avslöjanden, och gång på gång ansvariga som intygar att skattemedel inte ska gå till fuskare, antidemokrater och extremister.
Under Stefan Löfvens (S) första mandatperiod som statsminister tillsatte dåvarande kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) en utredning om statens stöd till trossamfund. I somras lade S-regeringen äntligen fram propositionen (2021/22:272) om "statens stöd till trossamfund samt demokrativillkor vid stöd till civilsamhället".
Skulle allt utredande äntligen få resultat? De nya lagarna och lagändringarna föreslogs träda i kraft vid årsskiftet.
Men nu låter man alltså frågan dribblas bort av KD. Den M-ledda regeringen, med partier som vanligtvis ifrågasätter överdrivet generösa bidragssystem, låter det nämligen ske. Det rör sig om sammanlagt flera miljarder som årligen betalas ut.
I ett inlägg i kristna tidningen Dagen argumenterade Forssmed för att demokrativillkor till och med skulle kunna öka extremismen: "Eftersom moderata samfund och föreningar riskerar att gå miste om pengar på grund av enskilda företrädares agerande eller kopplingar, kan faktiskt resultatet i stället bli att extrema organisationer som har sin finansiering från utlandet stärks" (14/8). Med det argumentet vore det svårt att över huvud taget ställa några krav.
Värst är det när ett statligt demokrativillkor beskrivs som en begränsning av förenings- och religionsfriheten. Det var just vad ett antal företrädare för framträdande civilsamhällesorganisationer nyligen beskrev det som (SvD, 8/10). Då blandar man verkligen ihop äpplen och päron.
I ett fritt samhälle får man ha vilka övertygelser eller åsikter man vill. Man är även fri att organisera sig, och uttrycka sin mening. Men det är någonting annat än en självklar och evig rätt till statliga bidrag.