Vad är hemligheten bakom demokratiskt politiskt beslutsfattande och partipolitik som fungerar? En av de verkliga giganterna inom demokratiforskningen, den norsk-ättade Robert Dahl, formulerade det en gång som en politisk kultur som på samma gång förenar livsnödvändig konkurrens och samarbete över partigränserna. En säregen balansgång mellan rytande och respekt.
Reell konkurrens måste föreligga så att partierna hela tiden triggar varandra i att formulera förslag och reformer som är bättre än motpartens. Samtidigt måste partierna mötas i ett samförstånd och en acceptans kring spelreglerna för den politiska kampen och hysa grundläggande respekt för varandras genuina vilja att främja landets bästa.
På europeisk botten återfann man under ett antal efterkrigs-decennier de politiska motpolerna i detta avseende i Italien, där konkurrensen och polarisering gått för långt och slagit över i häftig antipati, och i Storbritannien där ett civiliserat samförstånd gick hand i hand med djup politisk oenighet.
På andra sidan Atlanten fanns en amerikansk kongress som förmådde nå goda beslut trots djupa meningsskiljaktigheter. Även i Sverige var partipolitiken länge en sofistikerad blandning av konkurrens-och samförstånd. Var står vi i dag? På många håll i den demokratiska västvärlden har politisk polarisering, som är demokratins livsluft och utan vilken den politiska striden blir meningslös och ointressant, alltmer slagit över i ren antagonism.
I USA har antipatin mellan Demokrater och Republikaner gått så långt att kongressen titt som tätt hamnar i fullständiga låsningar. Mötesplatserna över partigränserna har minskat radikalt, möjligheterna att kompromissa och se bortanför den egna stammen krympt ihop i takt med att man betraktar varandra med oförsonlighet.
I Sverige verkar paradoxalt nog den politiska antipatin riktas inåt i stället, om man får tro initierade bedömare. Inom de största partierna, moderaterna och socialdemokraterna, vänder sig tidigare partivänner bort från varandra och kan inte längre befinnas sig i samma offentliga och sociala rum. Vänskaper går i graven och partistrukturer slits itu.
En av flera orsaker är Sverigedemokraternas intåg och intern oenighet hur man ska förhålla sig till detta parti och dess inflytande. En våg av antagonism riskerar på detta sätt att föröda västvärldens och Sveriges en gång så civiliserade partipolitik, med beslutsförlamning som följd. Frågan vi måste ställa oss är hur vägen tillbaka till det polariserade samförståndet ser ut.