Antagonismen grasserar inom partierna

Demokratin behöver polarisering för att fungera, inte antagonism.

Kongressen i USA har delvis lamslagits.

Kongressen i USA har delvis lamslagits.

Foto: Susan Walsh

Krönika2020-03-13 23:42
Detta Àr en ledarkrönika. UNT:s ledarsida Àr liberal.

Vad Ă€r hemligheten bakom demokratiskt politiskt beslutsfattande och partipolitik som fungerar? En av de verkliga giganterna inom demokratiforskningen, den norsk-Ă€ttade Robert Dahl, formulerade det en gĂ„ng som en politisk kultur som pĂ„ samma gĂ„ng förenar livsnödvĂ€ndig konkurrens och samarbete över partigrĂ€nserna. En sĂ€regen balansgĂ„ng mellan rytande och respekt. 

Reell konkurrens mĂ„ste föreligga sĂ„ att partierna hela tiden triggar varandra i att formulera förslag och reformer som Ă€r bĂ€ttre Ă€n motpartens. Samtidigt mĂ„ste partierna mötas i ett samförstĂ„nd och en acceptans kring spelreglerna för den politiska kampen och hysa grundlĂ€ggande respekt för varandras genuina vilja att frĂ€mja landets bĂ€sta. 

PĂ„ europeisk botten Ă„terfann man under ett antal efterkrigs-decennier de politiska motpolerna i detta avseende i Italien, dĂ€r konkurrensen och polarisering gĂ„tt för lĂ„ngt och slagit över i hĂ€ftig antipati,  och i Storbritannien dĂ€r ett civiliserat samförstĂ„nd gick hand i hand med djup politisk oenighet.

PĂ„ andra sidan Atlanten fanns en amerikansk kongress som förmĂ„dde nĂ„ goda beslut trots djupa meningsskiljaktigheter. Även i Sverige var partipolitiken lĂ€nge en sofistikerad blandning av konkurrens-och samförstĂ„nd. Var stĂ„r vi i dag? PĂ„ mĂ„nga hĂ„ll i den demokratiska vĂ€stvĂ€rlden har politisk polarisering, som Ă€r demokratins livsluft och utan vilken den politiska striden blir meningslös och ointressant, alltmer slagit över i ren antagonism.

I USA har antipatin mellan Demokrater och Republikaner gÄtt sÄ lÄngt att kongressen titt som tÀtt hamnar i fullstÀndiga lÄsningar. Mötesplatserna över partigrÀnserna har minskat radikalt, möjligheterna att kompromissa och se bortanför den egna stammen krympt ihop i takt med att man betraktar varandra med oförsonlighet.

I Sverige verkar paradoxalt nog den politiska antipatin riktas inĂ„t i stĂ€llet, om man fĂ„r tro initierade bedömare. Inom de största partierna,  moderaterna och socialdemokraterna, vĂ€nder sig tidigare partivĂ€nner bort frĂ„n varandra och kan inte lĂ€ngre befinnas sig i samma offentliga och sociala rum. VĂ€nskaper gĂ„r i graven och partistrukturer slits itu.

En av flera orsaker Ă€r Sverigedemokraternas intĂ„g och intern oenighet hur man ska förhĂ„lla sig till detta parti och dess inflytande. En vĂ„g av antagonism riskerar pĂ„ detta sĂ€tt att föröda  vĂ€stvĂ€rldens och Sveriges en gĂ„ng sĂ„ civiliserade partipolitik, med beslutsförlamning som följd. FrĂ„gan vi mĂ„ste stĂ€lla oss Ă€r hur vĂ€gen tillbaka till det polariserade samförstĂ„ndet ser ut.