Den ena är att socialdemokraterna tappar i väljarstöd. Den andra att Sverigedemokraterna fortsätter att öka. Det är inte av varandra oberoende fenomen; jag tror att vad vi nu bevittnar är hur det sista, riktigt starka, bandet till socialdemokratin slits. Det som funnits i de röda Norrlandslänen.
Partitrogna socialdemokrater, som haft en stark känslomässig relation till partiet, som ”varit” sossar och inte bara röstat på partiet, släpper nu taget i allt större utsträckning. Inte för att ”bli ” något annat, därtill är vår tid alltför individualistisk, men för att rösta på – Sverigedemokraterna.
Varför? I förra valet skedde något liknande i områden som vi kan kalla det ”andra” Sverige, ett Sverige som ligger utanför Stockholm, Mälardalen och Skåne. I Värmland, Dalarna och i Gästrikland och Hälsingland stärkte Sverigedemokraterna sina positioner. Landsdelar som fått vara med om att polis, sjukvård och skola – den offentliga infrastruktur som svenskar vant sig vid att ta för given – flyttat ut, lagts ned eller försämrats. Som, ofta med rätta tror jag, uppfattat att de alltmer hamnar i en periferi som inget parti längre är intresserat av att ta ansvar för eller ens hjälpa, och som sett framtidsutsikterna krympa samman.
Den utveckling som Stockholm, Uppsala, Göteborg och Malmö upplevt och som skapar bilden av ett Sverige i ständig rörelse framåt, har på många andra håll i stället alltså upplevts som en avveckling. Här utgör Sverigedemokraterna ett sista halmstrå när de övriga partierna – inte minst socialdemokraterna – lämnat walk over. Inte för att alla gillar Sverigedemokraternas politik, men för att man i en krissituation är beredd att ta risker, pröva det nya. En blandning av att inte ha så mycket att förlora, protest och ilska.
Vad som nu händer är att norrlandslänen följer efter. Också där känner många sig svikna av en stat som dragit sig tillbaka och en arbetsmarknad som sviktar. Den historiskt viktiga identifikationen med socialdemokratin, den som en gång var vanlig runtom i Sverige men som sedan länge släppt på många andra håll, har varit mest seglivad här. Så inte längre.
Vad kan vi förvänta oss när valkvällen är över? Ett scenario är att tre jämnstora partier dominerar: En socialdemokrati som samtidigt är valets stora förlorare, Sverigedemokraterna som är dess obestridliga vinnare och Moderaterna. Har Sverige tre jämnstora partier efter valet blir frågan om det går att hålla Sverigedemokraterna utanför en regering. Det finns inget osannolikt i en koalition mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna – eller för den delen mellan en alltmer desperat socialdemokrati och Sverigedemokraterna.
Ett annat, och fullt möjligt, scenario är att det är Sverigedemokraterna som blir största parti. Då är det Jimmie Åkesson som ska få första tjing på att bilda regering. Att socialdemokraterna glömde att Sverige inte bara är Stockholm kommer att stå dem dyrt. Frågan är vilket pris Sverige kommer att betala.
Li Bennich-Björkman
Professor i statsvetenskap och fristående kolumnist i UNT