Det gäller särskilt efter att ha studerat Lars Nelanders precis presenterade rapport När kommunen blev en marknad. Rapporten nagelfors vid en presentation i Uppsala i veckan hos den socialdemokratiska tankesmedjan Arena idé. Frågan ställdes aldrig explicit vid presentationen men ett svar kunde vara att kommunen är en organisation som tillvaratar varje kommuninvånares behov av service, framför allt när det gäller omsorg och utbildning men också på det tekniska området som gatuhållning med mera.
Traditionellt har kommunen utfört alla dessa tjänster med kommunalt anställd personal. Efter de stora ekonomiska och sociala omvandlingarna från 1970-talet och framåt har andra aktörer kommit in på kommunernas ansvarsområden och kunnat erbjuda sina tjänster via välfärdsföretag eller friskolor. Just på dessa områden har inblandningen inte varit okontroversiell. På det tekniska området har utvecklingen däremot gått mera friktionsfritt.
I Uppsala kommun tog utvecklingen med privata aktörer på kommunens områden fart efter 1970-talets stora sociala omvälvning där kvinnor och män steg ut samtidigt på arbetsmarknaden och med ungefär samma goda utbildning i bagaget. Detta ställde krav på omsorg och tillsyn av barnen, vilket till en början skedde inom kommunens ram. Så småningom växte kritiken mot att den offentliga sektorn svämmade över sina bräddar med ökat skattetryck som följd. Goda råd blev dyra och det offentliga bandet lossades något. Friskolor, privata förskolor och äldreboenden infördes.
Uppsala kommun kunde inte gå på i de offentliga ullstrumporna utan krav restes framför allt från borgerligheten på att kommunen skulle lära sig av företagskulturen. En rad omorganisationer genomfördes, till exempel kommundelsreformen som skulle föra medborgarna och politikerna närmare varandra och utförar-beställarsystemet där privata företag skulle konkurrera med kommunens utförare om uppdrag. För att göra en lång historia kort blev resultatet en svåröverblickbar organisation där professionen och politikerna fick stå tillbaka för en tänkt kundrelation mellan kommun och kommunmedborgare.
Denna organisation kritiserades hårt av statsvetare från såväl socialdemokratin som de borgerliga partierna för att olika principer blandades till en salig oreda där det till exempel var stört omöjligt att få ett bullerplank uppfört, på grund av affärsmässiga hinder.
Men kommunen är ju inte ett företag utan en politikerstyrd organisation med professionell kompetens för medborgarnas bästa. Nu har Uppsala kommun slutat kalla medborgarna för kunder och beställar-utförarsystemet tas bort vid årsskiftet. Det blir säkert en bättre kommunorganisation så småningom, men många Uppsalabor vill nog bevaka att barnet inte slängs ut med badvattnet. Privata inslag går an men inte i kommunorganisationen.
Kersti Kollberg
Fristående kolumnist