De ledamöter som faktiskt arbetar i Akademien är inte tillräckligt många för att kunna fatta beslut, enligt reglerna. Enligt andra tolkningar är de tillräckligt många. Vem har rätt?
I stadgarna står det att minst tolv ledamöter måste vara närvarande för att beslut ska kunna fattas. Och i dagens läge är man alltså inte tillräckligt många för att kunna fatta beslut om nya ledamöter eller om någon litteraturpristagare. Om man alltså tror att det behövs tolv ledamöter.
Eller mer konkret: Det finns tre ledamöter som i dag inte vill delta i Akademiens arbete så länge som Horace Engdahl sitter kvar. Och då finns det alltså inte tolv ledamöter. Men Horace Engdahl har inte en tanke på att lämna sin stol. Och utan de tre blir det inte tolv ledamöter.
Alltså räcker inte antalet ledamöter för att fatta något beslut om en eventuell litteraturpristagare.
Men det finns också personer som menar att man kan strunta i stadgarna och visst inte behöver vara tolv ledamöter vid sammanträdet för att kunna utse en pristagare.
Vem vinner? Antingen måste stadgarna ändras eller omtolkas, eller också kan man strunta i reglerna. Men stadgarna kan ju inte ändras om inte tillräckligt många är närvarande. Kan man verkligen strunta i stadgarna? Horace Engdahl vill inte lämna Akademien och han har uppenbarligen stöd av många av de kvarvarande ledamöterna. Såvitt bekant har ingen ledamot av Akademien föreslagit att stadgarna ska ändras eller att man ska strunta i dem.
Akademin själv klarar uppenbarligen inte att lösa den här konflikten. Vem ska då göra det? Kungen, svarar somliga. Men kungen har enligt uppgift inte några planer på att ändra Akademiens stadgar. Och kungen har ju i vårt land numera bara en representativ roll. Det vore ju märkligt om han plötsligt skulle få avgöra Akademiens öde.
Så har vi Nobelstiftelsen. Vilken falang håller den på? Men Nobelstiftelsen kan inte gärna utse nya akademiledamöter. Inte heller kan Nobelstiftelsen ändra på den nuvarande Akademien och skapa nya regler. Eller avskaffa Akademien och skapa ett helt nytt organ. Inte heller kan den avskaffa Nobelpriset i litteratur.
Någon utomstående måste gripa in, eftersom Akademien själv uppenbarligen inte kan lösa problemet. Förslagen är många och ett antal debattörer har olika idéer om hur man ska göra. Men vem ska fatta beslutet? Som det nu är har Akademien gjort bort sig totalt. I stället för en seriös församling som på allvar diskuterar framstående författare i världen har vi en grupp gnälliga debattörer som inte kan enas. Många iakttagare börjar undra om Akademien faktiskt kan klara av sina uppgifter.
Det enklaste vore väl då att låta Nobelstiftelsen utse en helt annan prisutdelare.
Gunvor Hildén
Fristående kolumnist