Längre tillbaka, på senare hälften av 1800-talet, var dock förhållandena långt mer förfärande och inga skyddsnät fanns för den som blev sjuk och inte orkade arbeta. Drömmen om ett bättre liv kom att bli drömmen om Amerika och hundratusentals människor i sina bästa år bröt upp för att söka lyckan i det stora landet. Några lyckades väl, många hankade sig fram, men andra for säkert illa. De senare vet vi litet om. Det var inte de som skrev amerikabreven hem och berättade om sitt nya liv.
När vi i Sverige talar om invandring finns det goda skäl att se på vår egen utvandrarperiod (totalt 1,2 miljoner svenskar lämnade vårt land mellan 1840 – 1930) för att förstå hur svält och nöd drev farfars farfar att våga den oerhörda satsningen på det okända och en osäker färd över Atlanten. Inte sällan finansierad genom att släkten skuldsatte sig.
De allra flesta som kommer till Sverige gör det för att undgå våldet i sitt hemland. Den som vistades på Balkan på nittiotalet och upplevde den etniska rensningen, med massmorden i Srebrenica som en kulmen, har inge problem att förstå att människor flyr.
Miljöförändringarna, som sannolikt leder till att uppvärmningen överstiger gränsvärdet på två grader, kan komma att skapa förflyttningar av människor som liknar vår egen och en mer den irländska emigrationen till USA. Man kommer att ge sig av inte främst på grund av våld utan a v hunger, nöd och svält. I ett bälte om några hundra mil på ömse sidor om ekvatorn kan temperaturhöjningarna slå ut livsmedelsproduktionen. Det kan leda till en ny folkvandringsperiod.
En sådan sker inte över en natt utan över många år. Men när krubban står tom bits som bekant hästarna. Risken är överhängande att livsmedelsbrist framkallar ett läge där odlingsbar mark och vatten kommer att få minst samma strategiska betydelse som oljan har haft de senaste hundra åren och leda till nya konflikter. Det sorgliga är att sådana konflikter förefaller mest sannolika i de områden som redan i dag präglas av starka motsättningar.
På vår del av jordklotet längs en nord-sydaxel tycks Afrika och arabvärlden blir mest utsatta för det förväntade varmare klimatet. Man kan frukta att politiker i de länderna kommer att ager enligt Berthold Brechts formulering: ”Erst kommt das Fressen, dann kommt die Moral”, eller på svenska: ”Först kommer käket, därefter moralen”. Därför är det hög tid att miljöförespråkare och försvarsvänner inser att de har gemensamma intressen.
Det är högst angeläget att hejda utsläppen av växthusgaser, men också att fundera över hur vi bäst tillgodoser vår och andras säkerhet i en värld som tyvärr kan misslyckas med att nå klimatmålen.
För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.