De extrema högerpartierna skaffar sig många nya röster genom att kräva att det egna landet ska lämna EU. Till och med Storbritannien diskuterar på allvar att försöka få ett nytt och mindre omfattande avtal med unionen eller rent av lämna den helt och hållet. Också i Sverige är intresset ljumt.
Vad är det som har hänt sedan de första medlemsländerna skapade ett fördrag som skulle ena Europa och som väckte entusiasm i många länder och partier? Varför vinner EU-kritiska partier nya röster i de flesta medlemsländer? Någon entusiasm för europeiskt samarbete är det svårt att upptäcka i något land utom möjligen i Ukraina, som inte ens är medlem. Så många år har gått sedan andra världskriget att den nya generationen inte ser särskilt stor anledning till ett nära samarbete. Tvärtom ser man mest problem.
Och vad gör ledarna i de stora länderna som har ansvar för EU:s vidare utveckling? Det tråkiga svaret är: ingenting. Man hör nästan inga röster som försvarar EU eller vill utveckla unionen. Den brittiska preminärministern David Cameron lovar att omförhandla villlkoren för Storbritanniens medlemskap och sedan hålla en folkomröstning. Vad den resulterar i kan ingen veta. Sannolikt blir det ett lösare samarbete.
Problemländerna Rumänien och Bulgarien diskuteras och just Storbritannien vill begränsa medborgarnas rätt till fri rörlighet över gränserna, en av EU:s grundbultar. Också i Tyskland diskuteras liknande tankegångar i den nya regeringen, som består av en stor koalition mellan socialdemokrater och Angela Merkels kristdemokrater.
Bakom kritiken ligger en oro att de sociala trygghetssystemen kommer att belastas för hårt. Allt fler länder tycker också att EU bestämmer för mycket. Många kräver åternationalisering till exempel av jordbruket. Bankunionen har diskuterats länge och nu har det blivit en kompromiss. Syftet är att staterna ska slippa ansvar för krisande banker. Men beslutet är oklart och det kommer att dröja länge innan man vet om planen fungerar.
Men trots den griniga stämningen kommer EU säkert att överleva. Som stormakt har EU betydligt större inflytande i världen än vad något enstaka europeiskt land kan åstadkomma. Se till exempel på förhandlingarna med Iran. Vilket annat land eller organisation skulle ha kunnat genomföra det?
Skulle EU bryta ihop skulle krisen i Europa bli betydligt värre än i dag. Fattiga länder skulle drabbas hårdast, men alla skulle snabbt förstå hur ensam man blir i en värld utan EU.
Det inser säkert de flesta politiker, men man vill inte så gärna tala om det. Och väljarna föredrar nog att inte tänka så långt.