Kommunikatör, kommunikationsstrateg, presskontakt, grafisk designer, informatör. Det finns många titlar för tjänstemän som på olika sätt arbetar med kommunikation.
Skattebetalarnas förening - och föreningens ”Slöseriombudsman”, Johan Gustafsson - bad Uppsala kommun om en sammanställning över hur många kommunen har. Det blev en siffra på 79 kommunala kommunikatörer, och antalet har enligt Skattebetalarnas förening ökat med 27 procent på bara de senaste tre åren.
Att kommuner hjälper medborgarna med relevant och viktig information är förstås helt i sin ordning. Nyinflyttade invånare behöver viss information, det behövs information om skolval, återvinningsstationer och allt mellan himmel och jord. Men det finns en klart besvärlig sida av det ökade antalet kommunala kommunikatörer. Och det är att det även satsas på ”bilden” av kommuner, på PR, YouTube-filmer och marknadsföring. Varför så många kommunikatörer, och hur många av dessa jobbar inte med kommunens kärnuppdrag på området - att ge relevant information till invånarna? Samtidigt blir som bekant journalister som granskar kommuner färre.
På senare år har offentliga institutioner även anlitat så kallade ”influencers”. På Region Uppsalas hemsida framhåller man exempelvis att man ”som första region och landsting” har kopplat in influencers, ”fyra kända Youtube-profiler”. Dessa unga kändisar visas sedan, i filmklipp, när de ”testar” olika yrken inom Region Uppsala. Nu tror jag inte att unga rusar till yrken för att de ser några influencers. Men om nu ungdomar skulle välja yrkesbana efter att en kändis är med i ett klipp, hur seriöst är det på en skala?
Nu visar det sig att Polismyndigheten under hösten anlitade flera influencers för att göra reklam för polisutbildningen. Polisen betalade alltså 350 000 kronor för att 12 influencers skulle lägga ut två inlägg var på bland annat instagram. Men vad har PR-konsulter, retorikexperter och andra influencers som polisen anlitade för koll på en utbildning de själva inte har gått? Ett yrke de själva inte har?
Sociala medier är fullt av duktiga poliser som dagligen uppdaterar omvärlden om vardagen i yrket. Jale Poljarevius och hans kollegor gör så att säga redan jobbet. Ändå tror ansvariga på myndigheten att ungdomar behöver se glättiga inlägg av kändisar.
Uppsalas 79 kommunikatörer är många, men den kommun som verkligen sticker ut är Malmö. Där finns över 200 kommunala kommunikatörer. Malmö satsar också på flera projekt med influencers för att skapa en "positiv" bild av staden. Även exempelvis Botkyrka har satsat på projekt i syfte att förbättra bilden av kommunen. Men "bilden" av en kommun skapas av invånarnas upplevelser och berättelser, inte av att ett gäng kommunala kommunikatörer ger ut glansiga broschyrer eller av att ett gäng anlitade influenser lägger ut selfies med kommunens namn som hashtag.
Man kan tycka att något projekt hit eller dit inte är så kostsamt och något att bråka om. Men sammantaget blir det en hel del. Enligt Skattebetalars förening kostar bara Uppsala kommuns kommunikatörer 55 miljoner om året. Själva kostnaden är dock inte det enda problemet.
Bakom den här utvecklingen finns ett rejält feltänk. Offentlig sektor - kommuner, regioner, myndigheter - är inte Zalando, Nike eller McDonald’s. Kommuner och myndigheter ska varken "sälja" eller satsa på "image". Uppgiften är en helt annan. Låt företagen ägna sig åt reklam och käcka pr-idéer. Skattemedel behövs till annat. Såsom fler förskolepedagoger, lärare, poliser, brandmän, socialarbetare och sjuksköterskor.