Den som sett tv-serier som Happy Days kan ana vad Donald Trump är ute efter med sitt ”Make America great again”. Ett USA med hemmafruar och drive in-bio. Till och med månlandningen minus Vietnamkriget, ungefär. Att det inte är en adekvat beskrivning av storhet, och att det varken är möjligt eller önskvärt att återvända dit, det är en annan sak. Vissa kan tilltalas av budskapet ändå.
Då framstår det mer som en gåta vad högerextrema Vox menar med ”Make Spain great again” (ja, på engelska). Är det conquistadorerna som åsyftas? Eller Francodiktaturen? Spanien klarade sig länge utan detta inslag i politiken, delvis på grund av närheten i tid till diktaturen, delvis kanske för att konservativa PP fyllde utrymmet långt till höger. Men det var väl bara en tidsfråga. Vox tog sig in i parlamentet i den fattigaste regionen Andalusien i höstas och får nu 10-12 procent i opinionsmätningarna inför valet på söndag.
Hur hanterar man ett parti som Vox, som är betydligt vagare i konturen än högerpopulistkolleger i andra länder? Ledaren Santiago Abascal är kompis med Marine Le Pen, har en starkt nationalistisk retorik men är samtidigt positiv till EU-samarbetet. Han hetsar mot invandring i allmänhet och muslimer i synnerhet. Hur nu det är möjligt i ett land som utan arabisk kultur i princip skulle bestå av statyer av stegrande hästar och charterplayor.
I den stora tv-debatten i måndags, den enda inför valet enligt spansk tradition, hanterades Vox så att partiet inte fick medverka. Av goda skäl, då man inte är representerat i parlamentet. Men Vox var i högsta grad närvarande ändå, då debatten rörde sig i cirklar kring regeringsfrågan. ”Här kan du läsa vad din allierade skriver”, sade premiärministern Pedro Sánchez och överlämnade Abascals bok till PP-ledaren Pablo Casado. Som svensk känner man onekligen igen sig.
Socialisten Sánchez (som är socialdemokrat i svensk mening) vill bilda regering med vänsterpopulistiska Podemos, men troligen får de inte majoritet i parlamentet. Casado måste förlita sig på högerliberala Ciudadanos och (något motvilligt) på Vox, men det räcker sannolikt inte heller. En ny regering kommer att behöva förlita sig på stöd från baskiska eller katalanska småpartier och då blir frågan om separatismen avgörande. Rättegången mot de 30 katalanska politiker som försökte göra regionen självständig hänger över söndagens val.
Sánchez står för en mjukare linje mot separatisterna, inriktad på dialog, utan att för den skull ha gett några bindande löften om ökat självstyre. Taktiken kan slå åt båda håll på söndag, särskilt som han ska göra gemensam sak med Podemos, det enda parti som öppet motsatt sig att fängsla och åtala separatister.
Pablo Casados brist på linje mot Vox (som hans parti samarbetar med Andalusien) borde ändå vara ett större problem när han möter väljarna. Återigen, visst låter det bekant.