Regeringens skoningslösa jakt på skattehöjningar fortsätter. Den aviserade förmånsbeskattningen av privata sjukförsäkringar visar att regeringen är beredd att sälja ut sjukvården för några ynka skattekronor.
Förändringen kan ses som symboliskt viktig. Bloggaren Lars Wilderäng menar att regeringen genom detta erkänner att den offentligfinansierade vården inte fungerar och att det därför är en förmån att ha en privat sjukförsäkring. Om den offentliga vården fungerade vore det ett slöseri. Det är en möjligtvis underhållande invändning, men biverkningarna av förslaget är så allvarliga att det är svårt att se det roliga i det.
Regeringen har allt sedan maktövertaget 2014 jobbat för att öka arbetsgivarnas ansvar för sjuka anställda. Oaktat huruvida det är rimligt eller inte att arbetsgivarna tar ett så stort ansvar som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill är detta en udda utveckling.
Först ägnar man år åt att få företag att ta ett visst ansvar. Detta följs sedan upp med regler som går ut på att de vars arbetsgivare tagit ett extra ansvar för sina anställda straffas genom att beskattas hårdare. Har finansminister Magdalena Andersson (S) alls funderat över vilka incitament regeringens olika förslag ger såväl arbetstagare som arbetsgivare?
Förslaget om förmånsbeskattning rimmar dessutom illa med det skick i vilket den offentliga sjukvården befinner sig. Det är ingen hemlighet att den dras med stora problem även om vården på många sätt fortfarande fungerar relativt bra. Sjukvårdspersonalen går på knäna och resurserna är hårt ansträngda. Köerna växer hela tiden och människor får vänta allt längre på viktiga operationer.
Att i det läget försöka göra det mindre sannolikt att människor vill ha privata sjukförsäkringar genom sina arbetsgivare är märkligt. Det rimliga vore att regeringen applåderade utvecklingen. Företagen tar ett stort ansvar och alltfler skaffar vård som inte belastar det offentligfinansierade systemet. Minskar antalet med privat försäkring så kommer däremot trycket på den offentliga vården att öka och köerna att bli ännu längre.
Attraktionskraften hos en privat försäkring minskar naturligtvis om man måste betala för vården tre gånger. En gång via skattsedeln, en gång via försäkringen som man kanske får istället för en löneförhöjning, och en gång via förmånsbeskattningen.
Utöver att försämra vården innebär förslaget också ytterligare en försämring av företagsklimatet, något regeringen svårligen kan sägas ha råd med. De långa väntetiderna i den offentliga vården innebär nämligen att för många arbetsgivare är de privata lösningarna enda sättet att kunna garantera tillgången till kvalificerad personal. Försvinner de bort i vårdköerna kan hela verksamheten hotas.
Förslaget om att förmånsbeskatta privata sjukförsäkringar är sällsynt dåligt även för den rödgröna regeringen. Det försämrar både vården och företagsklimatet och detta enbart för att dra in ett par kronor extra till statskassan.